Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongl. Maj:ts nådiga förordning om allmän flottled - 10 §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 K. F. om allmänn flottled, 10 §.
Ur motiven: »Rättigheten att låta flottgods löst framflyta i ett
vattendrag för att genom vattnets egen kraft föras till bestämmelseorten synes,
på sätt redan är anmärkt, böra ined afseende å detta transportmedels
egendomliga beskaffenhet och den våda för annans egendom, som
dermed är förenad, medgifvas af lagstiftningen allenast under vilkor, att den,
som deraf tillskyndas skada, beredes full säkerhet att skyndsamt få
densamma ersatt. Detta vilkor kan ej anses uppfyldt allenast derigenom, att
den skadelidande lemnas öppet att söka sitt åter hos egaren till det
virke, hvaraf skadan vållats. Det är nemligen lätt att inse, hurusom,
der flere tillhörigt virke sammfanblandadt framflyter i en flottled och
skada dervid vållas, den lidande, hvars bostad ofta kan vara flera mil
aflägsen från det ställe, der skadan timat, endast undantagsvis kan
erhålla kännedom, huruvida denna förorsakats af den ene eller andre egarens
virke. An svårare blifver det honom att i händelse af tvist förebringa
erforderlig bevisning i berörda afseende. Om strandegaren äfven lyckas
att ådagalägga hvilket virke, som varit i beröring med hans strand, är
det i allt fall icke säkert, att den der skedda skadan bör tillskrifvas just
detta virke, som måhända endast till följd deraf, att annat virke
sam-manhopat sig eller skadat befintliga skyddsbyggnader, blifvit fördt ur den
rätta flottleden. Båda vattenrättskomitéerna antogo derföre, att
ersättning för skador, som af flottningen föranleddes, borde drabba de
flottande gemensamt utan afseende huruvida den enes eller andres virke
kunde anses hafva i större eller mindre mån dertill gifvit upphof.
Första komitén, hvilken hyllade oktrojsystemet, föreslog i sådant
hänseende, att skadeersättningen väl skulle i första han gäldas af
oktrojin-nehafvaren, men att denne skulle få sitt åter antingen genom en på
förhand med hänsyn till dessa ersättningar bestämd årlig afgift af de
flottande eller genom ersättningsbeloppets utdebitering å dem. Den
senare komitén åter intog i sitt förslag uttryckligt stadgande derom, att
de, som under året deltagit i flottning å det ställe, der skada timat,
skulle en för alla och alla för en ansvara för ersättningens gäldande.
Vid den granskning, som sistnämnda komités förslag undergick i
högsta domstolen, blef väl af en ledamot anmärkt, att ett dylikt
stadgande icke öfverensstämde med de grunder, som hittills i fråga om
godtgörelse af skada följts och hvarpå de lagstadganden, som finnas, hvila,
så vidt det solidariska ansvaret skulle komma att drabba äfven andra
än gerningsrnännen eller dem, som på ett verksammare sätt i skadans
tillfogande deltagit. Af den här ofvan gjorda redogörelse för förfarandet
vid flottning framgår emellertid, att allt virke, som är afsedt att under
året i ett vattendrag framflottas, måste, så vida den ene egarens rätt ej
skall tillbakasättas för den andres, nästan samtidigt införas i
vattendraget; och då härtill kommer, att en del virke kan hastigare af strömmen
nedföras, under det en annan del uppehälles af åtskilliga hinder, torde,
särdeles i de större flottlederna, en sammanblandning af de särskilde
egarnes virke ej kunna förekommas. Vid sådant förhållande måste också,
så vida ej någon erhållit oktroj att på sitt ansvar ensam ombesörja
flottningen, alla de, som1 deri deltaga, hafva lika skyldighet att genom
flottningens öfvervakande och tillsyn derå, att nödiga skyddsanstalter
behörigen vidmagthållas, söka förebygga att skada annan tillskyndas. Då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
