Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustningar och nytt fredsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man till höfvidsman antingen af frälset eller någon annan,
den de lydaktige vara kunna och den där något anseende
och gehör hos dem hafva kan. Och att man gåfve dem de
bästa ord man lärt hade, styrkandes dem emot den andra
hopen, så att den ene bonden måtte ödelägga och förderfva
den andre, (dem) som upproriske äro». För att öka
beredvilligheten borde man lofva de biträdande bönderna »fritt
rof och byte af de andra socknar och härader, som affallne
vore, på kläder, bohagsting och hvad annat de öfverkomma
kunde».
Lika mycket som konungen uppbjöd å sin sida Dacke
allt för att hålla sig beredd till stridens förnyande när som
helst, och på någon synnerlig varaktighet af stilleståndet tyckes
han lika litet hafva hoppats. Till fredsbrott ville han emellertid
icke, åtminstone i början, gifva någon anledning, men just
däri låg för honom den största svårigheten, då hans folk af
herrehat och roflystnad i förening alltjämt drefs till förnyade
våldsdåd. Med afskräckande stränghet sökte han då
upprätthålla sitt förbud mot sådana. En af sina förnämsta
befälhafvare, Måns Hane, lät han till och med af dylik anledning
afrätta och lät, andra till varnagel, föra myndiga, bofasta män
i handklofvar från den ena byn till den andra. Men
därigenom ådrog han sig mycken förbittring; särskildt fattade Måns
Hanes släkt till Dacke ett hat, som i ej ringa mån torde
vållat honom skada.
En säkrare och för hans ställning mer betryggande
öfverenskommelse med konungen var honom därför helt visst
önsklig, helst då han väl insåg tillväxten af dennes hjälpmedel
och otillräckligheten af sina egna. Han synes hafva förnyat
det förut med framgång gjorda försöket att bruka de från
utlandet, verkligt eller föregifvet, gjorda anbuden som tumskruf.
Till Måns Johansson, Per Brahe och öfriga fältöfverstar i
Östergötland skref han, att han af kejsaren erhållit anbud på hela
Småland, om han med sitt folk ställde sig på dennes sida, men
att han hellre ville komma öfverens med konung Gustaf. Han
begärde då en förläning, hvarmed han kunde vara belåten,
samt erbjöd sig att hålla minst 100 ryttare till den
småländska gränsens försvar. Till konungen ställde han ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
