Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilleståndet med Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundval han ville hafva det, nämligen mellan herremännen och de
kungliga fogdarna på ena sidan samt menige allmogen på
den andra. Uppenbart var, att han sålunda ville skilja Dackes
sak från den småländska menighetens och ingå sina fördrag
med dem båda ej tillsammans, utan hvar för sig. Hans bref
af den 5 okt. är att fatta som ett anbud att öfverlägga om,
brefvet af den 14 okt. däremot var ett förslag att besluta
öfver. Det gällde att därom underhandla med menigheterna i
Värend och Njudung. Han aktade sig för att anförtro
underhandlingen åt förnäma herremän, hvilka lätt kunnat med sin
högdragenhet förderfva hela uppdraget. Till öfverbringare af
dagtingebrefvet till de särskilda landsorterna utsåg han i stället
två ansedda borgare från Jönköping, »som lofvade att vilja
göra deras bästa med samma dagtingebref»; med dem
förenade han sex aktade bönder, hvilka under uppresningen hållit
sig trogna och nu ombådos »vara med förbemälte Jönköpings
borgare utöfver samma dagtingan, hjälpandes till att medla
och förhandla alla saker till det bästa». Samtidigt (18 okt.)
uttryckte han emellertid i skrifvelse till rådet sin oro öfver,
att »man icke fullkomligen sig förse kunde, att de småländingar
vilja annamma den beramade dagtingan». Lars Siggesson
och några andra rådsherrar fingo i uppdrag att på afstånd
söka få underhandlingen bragt till ett lyckligt slut. »Käre,
gode män», skref han med lätt märkbar oro, »efter det man
icke visserligen kan veta, hvad någon dagtingan blifver
samme småländingar annemelig eller ej, att I, gode män, då vele
ihågkomma det eder senast här hos oss syntes allerrådligast
vara, att man i all måtto skulle förstärka det läger i Linköping,
som här aftaladt varit.» Åt Germund Svensson gafs uppdrag
att på samma sätt föra underhandlingen äfven i Kalmar län.
»Må du», skref konungen, »låta förhandla och tillbjuda dem
sådan dagtingan med några trogne och förståndige borgare
där af byn; kan det något godt skaffa, vore godt, efter inga
frälseman eller hofmän hafva något gehör hos allmogen.»
Någon tillfredsställande uppgörelse med de småländska
häradena måtte man icke kunnat få till stånd, så länge det
ej tillstaddes Dacke att föra talan på deras vägnar.
Våldsamheter af det vanliga slaget mot herremän och fogdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
