Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsning i Småland. Thure Jönssons upprorsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskop Magnus och herr Thure; säkert är, att den icke ledde
till någon påföljd.
I början hade man på båda hållen redt sig till väpnadt
motstånd. En uppbådad västgötaskara, 1000 man stark, höll
vakt utefter landsvägen vid Hofva öfver Tiveden. Den
anfördes af prästen Nils i Hvalstad, hvilken förut varit fogde
under biskop Vincentius på Leckö slott och nu var uppretad
på Gustaf, som slagit biskopssätet under sig. Likaså hade
småländingarne besatt de vägar och farleder, som gingo öfver
Holaveden. Jönköpings borgare gjorde ett försök att
öfverrumpla Rumlaborgs fäste, som låg vid Husbron på andra sidan
sandrefveln, men de hade därmed ingen framgång. Stadens
borgmästare, Nils Arvidsson, hade endast af nödtvång ställt
sig som ledare för ett upproriskt borgerskap, men i själfva
verket höll han med konungen och gaf honom hemligen
alltjämt underrättelser. Äfven på andra håll afstannade företagen
i brist på ledning.
Den försonliga hållning, som konung Gustaf iakttagit,
hade gjort det mesta för att lugna sinnena och stämma
allmogen vänligt; därtill kom, att uppviglingarna i alla landskapen
utom Småland och Västergötland fullständigt misslyckats. Det
föreslagna upprorsmötet i Jönköping blef ej af; i stället
sammanträdde (25 april) ett fredsmöte i Broddetorp (nära Sköfde),
där kaniker, fogdar och borgare från Östergötland kommo som
ombud för konungen och hans män. Det öfverenskoms där, att
uppresningen skulle vara »en platt förfallen och död sak»,
att konungens syster och hennes tjänare skulle frigifvas, och
att det framfarna skulle å ömse sidor varda förgätet. Dock
skulle »alla goda gamla kristliga sedvänjor styrkas och vid
makt hållas, och det lutherska kätteri och de onda seder, som
därmed följa, platt nedertryckas, efter meniga Sveriges rikes
begäran.» Detta aftal underställdes konungens bekräftelse.
Thure Jönsson och Magnus Haraldsson funno nu ej rådligt att
längre stanna kvar i riket; de begåfvo sig in på danskt
område. Men de öfrige sammansvurne västgötaherrarne stannade
kvar i förhoppning om ostörd säkerhet.
Förlikningen blef emellertid fullföljd. Till Västergötland
afsände konungen samtidigt med Broddetorpsmötet biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
