Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 167 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peder Sunnanväders och mäster Knuts landsflykt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strängt straff. De förskräckta dalkarlarne bådo om nåd, sade
sig hafva blifvit förledda samt förnekade sig hafva kännedom
om uppsägelsebrefvet, hvilket påstods hafva blifvit af
Peder Sunnanväder uppsatt. Till slut uppsattes deras
trohetsförsäkran i en skrift, som bekräftades med deras bomärken
och beseglades med landskapets sigill.

Dalarnes sigill.

I Norge fingo de båda flyktande prelaterna skydd hos
ärkebiskop Olof i Trondhjem och höfvidsmannen Vincent
Lunge. Dessa båda män voro sinsemellan annars ej väl
öfverens, men understödde samfäldt flyktingarne, ehuru af helt
olika bevekelsegrunder. Ärkebiskop Olof, hvilken var Gustaf
Trolles synnerligen gode vän, arbetade i hemlighet för att
frigöra Norge från det danska öfverväldet; därför ville han
bedrifva Kristians återkallande, men sökte bereda svårigheter för
konungarne Gustaf och Fredrik; han var dessutom fientlig
mot reformationen och såg i Peder Sunnanväder en förföljd
medbroder. Vincent Lunge däremot, hvilken var konung
Fredrik hängifven, sökte stärka Norges förening med Danmark och
hoppades, att äfven Sverige skulle tillkomma, om det först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>