Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångenskapen i Danmark och flykten till Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja därom med hvarandra något närmare öfverlägga och
rådslå. Men då kom snart i dagen den verkliga meningen med
denna tillställning. Den öfverlägsna danska besättningen
öfvermannade dem, och det sades rent ut: »Hvar I nu icke
viljen godvilligt komma till konungen, så skolen I nu göra det,
antingen I viljen eller icke.»
Sålunda blefvo de svenska herrarna trolöst bortförda långt
ut bland skären till konungens skepp. I fyra dagar öfverlade
konung Kristian med sina förtroendemän om hvad man skulle
med de bortförda företaga. Det saknades ej benägenhet att
»taga den gamle förrädaren doktor Hemming Gad och alla
de med honom voro vid halsen». Förevändningar därtill
uppletades; bland annat, att »de skulle njuta sin herre, herr Sten,
det till ondo, för det han så föraktade de danskes herre, som
var en smord konung, att han icke strax efter dennes
begäran ville gifva sig till honom på hans skepp». Emellertid hade
Kristian ändtligen fått gynnsam vind och stannade nu vid det
beslut att föra de svenska herrarne fångna med sig till
Danmark. De beredde sig på det värsta och väntade, att det
vid framkomsten skulle gälla deras lif. Men väl framkommen,
rådgjorde konung Kristian med »mor Sigbrit», hvars dotter,
den sköna Dyveka, var hans älskarinna; han hade till Sigbrit
ett odeladt förtroende och tillfrågade henne gärna i svårare
fall. Den sluga kvinnans råd blef, att han skulle behålla
herrarne fångna och vid lif som ett tvångsmål mot Sturen och
de svenske, om det någon gång i framtiden skulle behöfvas.
De fångna herrarne blefvo sålunda fördelade på olika
uppehållsorter i Danmark.
Gustaf öfverlämnades sålunda i vård hos sin frände Erik
Banér, hvilken som förläning innehade Kallö slott, som låg
på en liten med fastlandet förbunden ö på Jyllands östra kust;
ruinlämningar däraf finnas ännu i behåll. Ett vite af 6,000
daler utsattes för Banér, i fall han läte fången undkomma.
Därför bevakades Gustaf i början något och måste då tåla att hafva
en dräng efter sig, hvar gång han gaf sig ut. Efterhand
bortlades emellertid farhågorna, och han fick som husets frände
obehindradt vandra omkring i slottets omgifning. Kosthållet
var emellertid icke det bästa, eftersom hans värd var en långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
