Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
prästman av gamla skolan, men fru Lynde pastar, att det skulle
ingenting vara i vägen med honom, bara han inte hade sin da-
liga mage. Hans fru matte visst inte första sig pa matlagning,
och fru Lynde säger, att när en karlstackare i veckotal får leva
bara på salt mat och surlimpa, så blir också hans teologi därefter . ..
Fru Allan är inte alls glad åt att nödgas flytta härifrån. Hon
säger, att alla ha varit så vänliga mot henne, alltsedan hon kom
hit som nygift, att hon tycker det är som om hon skulle lämna
vänner, som hon haft i hela sitt liv. Och så är det ju 1illens
grav . . . Hon säger, att det kostar på henne så förskräckligt att
behöva lämna den — han var ju så liten och späd, bara tre må-
nader gammal, och hon säger hon är rädd att han kommer att
sakna sin mamma . . . Men naturligtvis vet hon bättre, och det
skulle aldrig falla henne in att säga någonting sådant till sin
man . . . Nästan varenda kväll har hon smugit sig genom björk-
hagen bakom prästgården bort till kyrkogården och sjungit en
liten vaggvisa för sitt lilla hjärtegull . . . Det där berättade hon
för mig i går afton, när jag planterade ett par buskar av de tidiga
vildrosorna på Matthews’ grav. Jag lovade henne, att så länge
jag är kvar i Avonlea, ska jag lägga blommor på lillens grav,
och när jag har rest min väg, är jag säker på att —
— Att jag ska göra det, ifyllde Diana med stor värme. —
Det vill jag visst, det. Och jag ska sätta blommor på Matthews
grav också, Anne — för din skull.
- O, tack ska du ha! Det var just min mening att be
dig. . . Och på lilla Hester Grays också? Söta du, glöm inte
bort hennes grav! Vet du, jag har tänkt och drömt så myc-
ket om lilla Hester Gray, att hon har blivit så underligt verk-
lig för mig . . . Jag tänker på henne, därborta i hennes träd-
gård i den där svala, stilla, gröna vrån, och det far för mig,
att om jag kunde smyga mig dit någon vårafton, just den där
mystiska stunden mellan dager och mörker, och gå på tå uppför
björkbacken så sakta, att mina fotsteg inte skrämde henne, så
skulle jag finna trädgården alldeles som förr i världen, doftande
av liljor och tidiga rosor, med det lilla huset bakom, all-
deles övervuxet med vildvin . . . Och lilla Hester Gray skulle
vara där, med sina milda ögon, och vinden skulle leka med hen-
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
