Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
Det förunderliga lilla husets inre var fullt ut lika intressant
som dess yttre.
Rummet var lågt i taket och hade två fönster med helt små
rutor, behängda med rynkade vita musslinskappor. Alla möb-
lerna voro gammalmodiga, men så väl bibehållna och omsorgs-
fullt vårdade, att de voro ett nöje för ögat. Men jag bör kanske
säga ifrån så gott först som sist, att den mest tilldragande an-
blicken för två kärnsunda flickor, som nyss vandrat åtta kilometer
i den friska höstluften, var ett bord, dukat med ljusblått porslin
och försett med allahanda goda saker, medan små lätt brons-
färgade ormbunkskvistar, strödda över duken, gåvo det hela vad
Anne skulle kalla »ett festligt utseende».
— Fröken Lavendel måtte vänta främmande till teet, viskade
hon. — Det är dukat åt sex personer. En sådan rolig liten
passopp hon har! Hon såg mig ut att kunna tjäna hos Snövits
sju dvärgar . . . Hon hade säkert kunnat visa oss vägen, men jag-
får säga, att jag var nyfiken på fröken Lavendel. Sch — nu
kommer hon.
Mycket riktigt — där stod husets värdinna, fröken Lavendel
Lewis på dörrtröskeln. Flickorna blevo så häpna, att de glömde
allt levnadsvett och bara stirrade . . . Omedvetet hade de berett
sig på att få se den vanliga typ av äldre, ogift dam, varav de
hittills haft erfarenhet — en tämligen mager och knotig person,
med slätstruket grått hår och glasögon. Alla dessa förväntningar
gäckades av fröken Lavendel.
Det var en liten dam med vackert vågigt och tjockt snövitt
hår, omsorgsfullt uppsatt i klädsamma bubblor och flätor. Där-
under framblickade ett nästan flicklikt ansikte med skära kinder
och friska läppar, med stora milda bruna ögon och skrattgropar
— ja, faktiskt skrattgropar i kinderna. Hon bar en mycket nätt
och fin klänning av ljust gulaktigt musslin med bleka rosor på
— en klänning, som skulle ha förefallit löjligt ungdomlig på de
flesta kvinnor av hennes ålder, men som passade fröken Lavendel
till den grad väl, att man knappast fäste sig vid den.
— Charlotta den Fjärde säger, att ni önska tala vid mig,
sade hon med en röst, som utmärkt väl stämde med uppenba-
relsen i övrigt.
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
