Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya äventyr.
- Jag får springa och hämta hjälp, sade hon, när hon åter-
vände till fången.
- Nej minsann om du det får, utbrast Anne häftigt. - Gör
du det, så blir historien om detta känd överallt, och jag kommer
att skämmas ögonen ur mig . . . Nej, vi få vänta, tills flickorna
Copp komma hem, och så få vi ta tysthetslöfte av dem. De veta
förstås, var yxan finns, och så få de hjälpa mig härifrån. Jag har
det inte så värst illa — jag menar till kroppen — så länge jag
håller mig alldeles stilla. Jag undrar, vad flickorna Copp värdera
det här huset till . . . Det blir en dyr historia för stackare mej...
jag får betala skadan jag har vållat, men det sörjer jag inte så
mycket över, om de bara fatta mitt skäl, varför jag ville kika in
genom deras skafferifönster . . . Min enda tröst är, att fatet är
precis den sorten jag vill ha, och bara den äldre fröken Copp vill
sälja det åt mig, får jag finna mig i mitt öde.
— Tänk, om flickorna Copp inte komma hem förrän sent i
kväll — kanske inte förrän i morgon? sade Diana.
— Äro de inte här, se’n solen har gått ned, får du gå och
hämta hjälp, förmodar jag, sade Anne motvilligt. — Men du får
inte gå, förrän du är absolut tvungen . . , O bevara mig väl, att
man kan råka i en sådan förskräcklig klämma! Jag skulle inte
ta mina olyckor så hårt, om det vore något romantiskt skimmer
över dem — sådant ä’ det alltid över fru Morgans hjältinnors olyc-
kor — men allt, som händer mig, är bara ynkligt och löjligt. . .
Tänk dig nu bara, vad flickorna Copp ska få för intryck, när de
åka in på sin gård och se huvet och axlarna på en flicka sticka
upp genom taket till deras gamla ankhus . . . Tyst — är det en
vagn, som rullar? Nej, Diana, det är åskan . . .
Det var utom allt tvivel åskan, och sedan Diana företagit en
hastig spejarfärd kring huset, återvände hon och inberättade, att
ett stort svart moln hastigt steg upp i nordväst.
— Usch, det blir visst en alldeles förfärlig åska! ropade hon
ängsligt. — Anne, vad ska vi ta oss till?
— Vi få bereda oss därpå, sade Anne lugnt. Ett åskväder
var ju en obetydlighet mot vad som redan inträffat. — Det är
bäst du sätter in hästen och kärran i det där öppna skjulet. Lyck-
ligtvis ligger min parasoll i kärran. Här — ta min hatt med dig.
Montgomery, Anne. 145 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
