Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel, vari mycket händer.
Priscilla sa’, att de skulle vara här vid tolvtiden eller senast halv
ett, så att vi ska äta middag klockan ett.
Det är möjligt, att det i detta ögonblick funnits två gladare
och mera spänt förväntansfulla flickor i Kanada eller Förenta sta-
terna, men jag betvivlar det storligen. Varje klipp av saxen, då
rosor, pioner och blåklockor föllo, tycktes pipa som en glättig
liten syrsa: >1 dag kommer fru Morgan!» Anne undrade, hur
herr Harrison kunde gå där helt oberörd och slå sitt gräs på
ängen på andra sidan avtagsvägen, alldeles som om ingenting vore
å färde.
Förmaket på Grönkulla var ett tämligen stelt och dystert
rum, med hårt stoppade soffor och stolar, styva trådgardiner och
vita virkade överkast, som alltid lågo i en bestämd vinkel mot
ryggstödet, utom när de hakade sig fast vid olyckliga människors
knappar. Ej ens Anne hade någonsin förmått liva upp det arma
rummet en smula, ty Marilla ville inte tillåta några förändringar.
Men det är förunderligt, vad blommor kunna uträtta, när man
riktigt ger dem tillfälle — när Anne och Diana fått rummet fär-
digt, var det inte igenkännligt.
En stor, rågad skål med snöbollar stod mitt på det blank-
polerade bordet. Längs den svarta kaminhyllan slingrade sig rosor
och ormbunkar. På varje hylla på ateniennen i hörnet stod en
vas med höga blåklockor; de mörka vråarna på ömse sidor om
den öppna spisen livades upp av krukor fulla med glödande röda
pioner, och från själva spiselhärden lyste gula vallmor, omkransade
av yviga ormbunkar. All denna färgrika blomsterprakt, blandad
med solskenet, som föll in. mellan kaprifoliets rankor utanför
fönsterna och jagade dansande reflexer över väggar och golv, för-
vandlade verkligen det i vardagsslag rätt tråkiga lilla rummet till
den »lövsal», Anne skådat i sin inbillning, och den skördade sin
gärd av beundran till och med av Marilla, som kommit in för att
kritisera, men blev stående för att berömma.
— Nu ska vi ordna bordet, sade Anne med tonen hos en
prästinna, som står i begrepp att utföra en högtidlig ceremoni
till ära för någon gudomlighet. — Vi ska ha en stor vas med
vilda rosor i mitten och en enda ros framför vars och ens tallrik
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
