- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
114

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En avvänd fara.
om förakt i tonen, som stack i till och med Judson Parkers gan-
ska råbarkade hud.
Han blev röd i ansiktet och drog förargad åt sig tömmarna,
men i nästa ögonblick besinnade han sig och blev försiktig. Han
tittade osäkert på Anne, där hon vandrade framåt som förut, utan
att se varken till höger eller till vänster. Hade hon hört Cor-
corans erbjudande och hans eget alltför tydliga och beredvilliga
svar? Det var då också ett kräk till karl, som inte kunde ha vett
att uttrycka sig mera förblommerat! . . . Inte får man vara så där
burdus, när det gäller politik! . . . Och så ska också dessa vik-
tiga rödhåriga skolmamseller komma framdykande ur snåren, när
man som allra minst väntar dem . . .
Judson Parker dömde andra efter sig själv och var säker på,
att om Anne hört någonting, skulle hon föra ut det vitt och brett
i bygden. Vi ha redan sett, att Judson Parker så där tämligen
satte sig över den allmänna meningen — åtminstone beträffande
staket och annonser - men bleve det känt, att han tagit mutor,
kunde det komma ganska surt efter . . . Och nådde historien
gubben Spencers öron — adjö då för alltid med hoppet att vinna
Louisa Jane och hennes angenäma framtidsutsikter som enda dottern
till en burgen lantpatron. Judson Parker visste, att gubben Spencer
redan nu tittade en smula snett på honom — det skulle aldrig
gå an att löpa någon ytterligare risk . . .
— Hm, hm — Anne, jag har just velat få tag i er för att tala
med er om den där saken, som vi resonnerade om häromdagen.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte hyra ut mitt staket åt
apotekaren . . . Han får annonsera bäst han vill på annat håll. En
förening med sådana strävanden som er måste verkligen uppmuntras.
Anne tinade upp en smula.
— Tack så mycket, sade hon.
— Och — och — ni behöver ju inte nämna om det där
lilla samspråket jag hade med Jerry — va’?
— Det ämnar jag i vilket fall som helst .inte nämna om,
sade Anne iskallt.
Hon hade hellre sett vartenda plank i Avonlea fullmålat med
annonser än hon nedlåtit sig till att köpslå med en man, som var
i stånd att sälja sin röst.
114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free