Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma hos herr Harrison.
hon spisen med en viska och dukade bordet. Koppar och fat
hämtade hon ur skafferiet. Detta skafferis tillstånd förfärade henne,
men klokt nog höll hon sin mun. Herr Harrison visade henne,
var hon skulle hämta bröd, smör och en burk inlagda persikor.
Anne prydde bordet med en bukett från trädgården och blundade
för fläckarna på duken.
Snart var teet färdigt, och Anne fann sig sittande mitt emot
herr Harrison vid hans eget bord. Hon hällde upp te åt honom
och pratade otvunget med honom om skolan, sina goda vänner
och sina planer för framtiden. Hon trodde knappast sina egna
sinnens vittnesbörd . . .
Herr Harrison hade åter hämtat in Ingefära under förebä-
rande av att den stackars fågeln leddes så förskräckligt. Anne,
som kände, att hon i denna stund kunde förlåta allt och alla,
bjöd honom en sockerbit, doppad i grädde. Men Ingefäras käns-
lor voro djupt sårade, och hon avvisade alla försök till närmande.
Hon satt vresig och förnärmad på sin pinne och burrade upp
sina fjädrar, tills hon såg ut som en enda stor boll av grönt
och guld.
— Varför kallar ni henne Ingefära? undrade Anne, som
tyckte om namn med mening uti och fann, att »Ingefära» ej
stämde bra överens med dessa granna färger.
— Det var min bror sjömannen, som gav henne det nam-
net. Han var alltid så förtjust i syltad ingefära på små burkar.
Jag är inte litet svag för den fågeln, må ni tro . . . Han har na-
turligtvis sina fel. Jag har fått röna ganska mycket obehag för
hans skull, men det tar jag med ro . . . Somliga stöta sig på, att
han svär, men jag kan inte vänja honom av därmed. Jag har
försökt — andra människor ha det också. Somliga ha fördom
gentemot papegojor. Det är ju idiotiskt. Jag tycker om dem.
Jag har stort sällskap av Ingefära. Ingenting skulle förmå mig
att — ge från mig den fågeln — ingenting i världen, fröken.
Herr Harrison utslungade den sista meningen så häftigt, som
om han misstänkte Anne för någon hemlig avsikt att lura Inge-
fära från honom. Men Anne hade börjat fatta tycke för den lille
underlige mannen, som hade så svårt för att hålla sig stilla, och
innan tedrickningen nått sitt slut, voro de riktigt goda vänner.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
