Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bebyggelse
Att järnindustrin är så starkt landsbygdsorienterad har
historiska orsaker. De gamla stångjärnsbruken låg allesammans
på landet, beroende som de var av tillgång på skog och
vattenkraft. Stora delar av 1600-talets svenska landsbygd var
översållad av små järnbruk. De flesta har visserligen blivit nerlagda,
men många har förvandlats till moderna industrianläggningar.
Att det lantliga läget har bibehållits är kanske det allra bästa
arvet från brukspatronernas och herrgårdskulturens tidevarv.
Inte heller de nya träbruken, som uppstod under senare
hälften av 1800-talet, kom att ligga i städerna. För ångsågarna och
deras timmerupplag och brädgårdar fanns det inte nog utrymme
i städerna. Träindustrin gav ett nytt, intressant inslag åt den
svenska landsbygdens bebyggelse.
Det tredje inslaget kom från stationssamhällena. Det har
tidigare framhållits att järnvägarna på många ställen i landet har
blivit dragna på sidan av de urgamla trafiklederna. Därigenom
har de gett upphov till ett stort antal nya orter. För någon tid
sedan var det vanligt att rycka på axlarna åt dessa
stationssamhällen och att anse dem som en höjdpunkt av fulhet,
banalitet och tråkighet. Det omdömet är orättvist. Vi borde i stället
förstå att vi i dessa samhällens uppkomst har med våra egna
ögon bevittnat en av de egendomligaste och intressantaste
nybildningar som svensk historia har att uppvisa. Järnvägen
drogs fram, det blev kanske en knutpunkt för ett par
järnvägslinjer, stationen byggdes, i dess närhet anlades en verkstad
eller fabrik, hantverkare flyttade dit, man fick post och
telefon, folkskola och missionshus, kaféer och hotell, biograf och
bilstation. Det svenska stationssamhället har inga gamla
kulturminnen, men det är ett typiskt uttryck för vår egen tid och
dess framåtanda, och det är också bra. Det enda beklagliga är
att smaken och byggnadskulturen stod på en rätt låg nivå, när
dessa samhällen anlades, men det börjar rätta till sig nu. Att
Sverige i högre grad än någon annan nation är ett
stationssamhällenas land, det är ett nationellt särdrag som ingen bör
skämmas för.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
