- Project Runeberg -  Vårt land : Sveriges geografi i populär framställning /
84

(1948) [MARC] Author: Jalmar Furuskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De svenska landformerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De svenska landformerna

linjen fortsätter ett stycke väster ut från Bråviken och bildar
den norra gränsen på Norrköpingsslätten och den norra, branta
stranden på sjön Glan. Slätbakens förkastningsbrant är inte så
hög, men den är längre. Den går ända från Östersjön till
Vättern och bestämmer läget av den norra stranden hos både
Slätbaken, Roxen och Boren.

Förkastningslinjer i östvästlig riktning är kännetecknande för
den östra delen av det mellansvenska låglandet. I Östergötland
finns det emellertid också några brottlinjer i nordlig och
nordvästlig riktning. Landsvägen och järnvägen från Norrköping
till Katrineholm följer en sprickdal, som går från Åby norr ut
Väster om Norrköping märks några korta men kraftiga
nordgående branter som i förening med de östgående brottlinjerna
låter den sänkta slätten bilda spetsiga vikar i det höjda
skogslandet. Det är slättbygden vid Risinge och Vånga som på det
viset får branta, raka gränser mot skogsbygden i norr och
väster. Norra Östergötlands skogsbygd är i det stora hela en
platåartad horst, men den innesluter några mindre
sänk-ningsfält, t. ex. slätterna kring Tjällmo och Hällestad.

Om man färdas på vägen väster ut från Åby utefter Glans
norra strand har man ett sällsynt vackert tillfälle att jämföra
de båda naturtyper som den stora förkastningslinjen skiljer åt.
På norra sidan av vägen är det en ödslig skogsplatå,
småku-perad, täckt av morängrus, endast obetydligt uppodlad,
överströdd med små sjöar. På södra sidan utbreder sig slätten, jämn
som ett golv, täckt av leror, helt uppodlad, utan några sjöar.

Att den egentliga slättbygden saknar sjöar beror på att
lerorna avlagrat sig så jämnt, att det inte blir några
fördjupningar. Uppe på skogsplatån ligger moräntäcket mera ojämnt,
och där uppstår talrika sjöbäcken av olika storlek.

Det ståtligaste resultatet av de nordsydliga
förkastningslin-jerna i det mellansvenska låglandet är sjön Vättern. Dess
bäcken är en typisk gravsänka, jämförlig med Tanganjika och
Röda havet. Den kraftigaste brottlinjen följer sjöns östra strand,
särskilt på sträckan mellan Gränna och Huskvarna. Vid Gränna
reser sig en bergvägg 228 m över sjöns yta. Om man ökar detta

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartland48/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free