Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta grunden
Den viktigaste svenska djupbergarten är granit. Vid mången
nylagd svensk landsväg, där bergsprängarna farit hårdhänt
fram, ser man de friska brottytorna av den svenska graniten.
Det är en vacker bergart med de vita kvartskornen, de
röd-aktiga fältspatytorna och de svarta stänken av glimmer eller
hornblände. Den kan vara grov- eller finkornig, färgen varierar
mycket, och dess utseende skiftar från trakt till trakt.
Sveriges märkligaste granitområde är det som sträcker sig
från Blekinge norr ut genom hela östra Småland och södra
Östergötland och sedan i ett smalare bälte från Vättern till
norra Värmland. Smålandsgranit och Filipstadsgranit är de
vedertagna namnen på bergartens båda huvudtyper inom
detta område. Längre väster ut finns granitfält i den
värmländska Gillbergadalen, i Dalsland och i Bohuslän. Av de nu
nämnda landskapen är Blekinge och Bohuslän av särskilt
intresse, därför att graniten där har gett upphov till den berömda
svenska stenindustrin.
Uppland är ett äkta granitlandskap, och stockholmstrakten
består sig med en egen granittyp. Sen kan vi följa en lång rad
mäktiga granitfält i det inre av landet från Dalarna upp till
Norrbotten.
Att graniten, som bildats som en djupbergart nere i
jordskorpan, ändå förekommer i så stor utsträckning uppe på
jordytan, beror naturligtvis på att de bergmassor som en gång
betäckte den blivit avlägsnade av naturens oemotståndligt
nötande krafter. Graniten är en främling från de stora djupen,
som tack vare dessa nedbrytande krafter har blivit en välkänd
företeelse i den svenska landskapsbilden.
Vårt lands geologiska karta visar också ett antal områden
med vulkaniska ytbergarter. De har kommit upp till jordytan
under vulkaniska utbrott i form av lava, aska och sand. Under
tidernas lopp har de förändrats så mycket, att endast de
moderna mikroskopiska mineralundersökningarna har kunnat
lämna bindande bevis för deras tillkomst. De viktigaste av
dessa urbergarter är leptit, hälleflinta och porfyr.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
