Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfre Norrland af Aug. Cajanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landsväg till Jokkmokk, hvarest de stora sjöarnes rad vidtager i nästan oafbruten följd till
Qvikk-jokk, 32 mil från Luleå. Yid Storbacken blifva Lule elfs tvenne källgrenar, Stora och Lilla Lule elf,
förenade.
Oaktadt således en färd uppför Lule elf icke är alldeles utan sitt besvär, ersättes den dock
rikligen af de bevis på odlingsflit och naturtillgångar man derunder erhåller, äfvensom af de storartade
naturscenerier detta vattendrag i sitt öfre lopp företer. Också säger Agardh med rätta i sin statistik,
att »denna elfs vattendrag bildar en af de vildaste, men också de mest storartade trakter i Europa».
Vid flodens nedre lopp ser man ofantliga byar, såsom Sunderbyn, hvilken sträcker sig trefjerdedels mil
efter norra elfstranden. På halfva vägen mellan Hednoret och Edefors ligger Svartlå sågverk, tillhörigt
Gellivare bolag, hvarest den löfklädda stranden gör ett täckt afbrott mot barrskogen, som är den
för-herskande. I allmänhet är floddalen på begge sidor odlad bygd eller odlingsbar mark, och på längre
eller kortare afstånd från elfven löper på hvardera sidan en nästan oafbruten bergsrygg, till största
delen klädd med skog. De hafva visserligen ingen imponerande höjd, dessa bergsryggar, men från mer
än en bergshöjd kan man dock se solen midnattstid, och särskildt är detta fallet från ett ofvanför Svartlå
liggande berg. En mil nedanför Edefors ligger på norra sidan en af de vackraste byar man kan få se.
Harads är dess namn. Byns mark sluttar jemnt mot elfven; byns byggnader äro ordnade i breda,
regelbundna gator, och det hela gör det behagligaste intryck. Midt emot ligger Bodträskfors sågverk, på
senare tiden särskildt bekant för sin storartade trädgårdsanläggning, i hvars drifhus och drifbänkar man
icke blott uppdrager rädisor m. m., medan ännu hela naturen är klädd i sin vinterskrud, utan på
sommaren äfven ädla sydfrukter, såsom meloner och vindrufvor. Också torde denna anläggning hafva kostat
de rike egarne ett hundratusental kronor. Ett stycke längre ned vid elfven är länets landtbruksskola,
Åminne, belägen. Egendomen är icke gammal. Den är ett minne af kung Carl XV, som på sin resa
1858 fick den ingifvelsen, att af egna och åtskilliga kapitalisters frivilliga gåfvor, hvilka till gengäld
mot-togo värdelösa aktiebref, af Gellivare bolag inköpa ett hemman, hvaraf skulle göras en mönsterfarm.
Afsigten var välment, men förfelades alldeles. Vid förvandlingen af den råa, oröjda hemmansjorden till
mönsterfarm lades i dagen en ovanligt stor förmåga att göra allting bakvändt. Slutet blef, att efter 15
års vedervärdigheter — om man undantager några glada Åminne-middagar å k. slottet — och till stor
del bortkastade penningar till ett belopp af närmare 100,000 kr., aktieegarne beslöto att skänka
»mönsterfarmen» till Norrbottens läns hushållningssällskap, som mottog gåfvan, inberäknadt några tusen kronors
skuld, och sedermera förvandlade den till landtbruksskola. Nu ser det ut, som skulle farmen kunna bli
en verklig jordegendom, till ledning och upplysning för ortens jordbrukare. Men visst är, att de från
början vunno endast en negativ fördel deraf, eller insigt om huru man icke skall gå till väga, då man
skall från rot och stubbe förvandla en obrukad jord till odlad mark. Ett minne har dock Aminne lemnat
efter sig från sitt första skede, det var då, när första ångbåten gjorde sin första tur från Hednoret till
Edefors. Den väckte icke liten undran i ådalens byar, men hos ingen framkallade den större häpnad, än
hos Åminne förädlare af stamhjorden, en tjur af Algauerras, som från Åminne strand med förvåning och oro
åskådade det å elfven framträdande vidundret. Vid dess annalkande vände han dock om och, under
yttring af det största förakt, satte han af i flygande fart ifrån stranden. Här inträffade en
detroni-sering: boskapsförädlaren var icke längre den förste på platsen; en ny magt svingade sig upp till väldet:
den tidsenliga samfärdselns magt! När skall denna magt åt vårt land förvärfva alla de skatter som
dess rikaste provins innesluter?
Ångbåtsfärden på den sju mil långa sträckan har en värdig slutpunkt vid Edefors, hvarest Lule
elfs väldiga vattenmassa sammantränges och vältrar sig utför i ett några alnars högt fall. Det var förbi
denna fors och de nedanför liggande Hedensforsar som kanaler tillämnades och voro nära sin fullbordan,
när återstoden (340,000 kr.) af det till 840,000 kr. uppgående statsanslaget innehölls. Gellivarebolaget
var bankruttmessigt och tilltroddes icke rätt användning af medlen; men det är icke dess mindre
sannolikt, att om bolaget fått lyfta 300,000 kr. utöfver den halfva million, som redan tagits och på
kanalarbetena användts, skulle kanalerna blifvit fullbordade. Nu afstannade arbetet, sedan genomgräfningen
var nära afslutad vid Hedensfors och fullständigt vid Edefors, samt en stor del af den till de lutande
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
