Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland af C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sarskildt märklig för den mycket smala och höga triumfbågen. Koret har, liksom S:t Lars, ett halfrundt
utsprång (eller »absis») för högaltaret. Det väldiga, fyrsidiga stentornet har vid pass 120 fots höjd. På
kyrkans södra sida finnes ett litet kapell, som är yngre än sjelfva kyrkan.
I ordningen bland de vackra vignetterna kommer nu Svartbrödraklostrets väldiga kyrka S:t
Nikolaus (se teckningen sid. 29), troligen uppförd omkring medlet af 1200-talet i romanisk stil, men sedan i
många delar betydligt förändrad. Nu företer den bärliga kyrkan en blandning af rund- och spetsbågar.
Hon är 199 fot lång och 65 fot bred, bar ett femsidigt kor i blomstrande spetsbågsstil, och 10
fyrkantiga pelare, hvilka, stälda i två rader, bilda trenne skepp. Flera af hvalfven hafva nedstörtat. Bland
kyrkans många detaljer må här endast nämnas en sköld i upphöjdt arbete på en af pelarne: skölden
är bildad af stenarna i pelaren och har det i munkstil inristade, obekanta namnet »Jacob Charra» _
och vidare ett vackert rosettfönster och prydliga portaler,
tvenne stora, runda fördjupningar, föreställande hvardera
en tolfbladig ros, bildad af tegelsten, och deröfver, bland
andra prydnader, åtta i en rad stälda rundbågiga nischer,
som troligen varit platser för helgonbilder. I de nämnda
rosetterna skola, enligt sagan, dyrbara karfunkelstenar hafva
varit infattade, hvilka hade egenskapen att lysa i mörkret
och derigenom tjenstgjorde såsom fyrar för de förbiseglande.
När Valdemar Atterdag år 1361 utplundrade Visby, lät
han bryta ut de kostbara ädelstenarna; men skeppet, som
skulle föra dem och annat byte till Köpenhamn, råkade
ut för en våldsam storm och sjönk vid Stora Karlsö (vid
pass 4*/2 mil söder om Visby). Och på bafvets botten
ligga de än jemte oräkneliga klenoder af guld och silfver,
och när sjön är stilla och spegelblänk, synes från dem
upp till vattenytan ett underbart glittrande skimmer. Så
förmäler sagan. — Då den åt ett qvinligt helgon invigda
S:t Katarina mäktigt anslår genom sina formers finhet
och milda behag, så utmärker sig deremot S:t Nikolaus
genom manlig värdighet och majestätisk storhet.
Utrymmet förbjuder, att ens försöka den kortaste
skildring af de öfriga ruinerna, likasom ock af domkyrkan
S:t Maria, som är särskildt märklig derföre, att man med
visshet känner hennes byggnadstid: hon blef nämligen färdig
(ursprungligen i rundbågsstil) och invigd 1225. Att de alla
äro märkliga och alla hvarandra olika, må i korthet nämnas.
På frågan, när de nu öde kyrkorna förstördes eller förvandlades till ruiner, kan i allmänhet svaras,
att förstöringen eller förfallet vållats dels genom utländska och inhemska fiender, dels genom stora
eldsvådor, dels genom »tidens tand» under loppet af århundraden. Hvad yttre fiendehand vidkommer, må
isynnerhet nämnas Lubeckarnes anfall år 1525, då hela norra delen af staden afbrändes. Hvad inhemskt
vald beträffar, må anföras, att sedan staden, i följd af många dels sammanträffande, dels på hvarandra
följande politiska och kommersiella omhvälfningar samt olyckliga krigshändelser nedstigit från sin höga
rang såsom hansestad, invånarne icke mäktade eller, efter reformationens införande, af lutherskt nit icke
ville vidmakthålla de katolska helgedomarna. Hvad krigen och eldsvådorna skonat, tillgrepo grannarne
ofta för deras byggnadsbehof — en sorglig vandalism, som fortgick in på början af vårt århundrade,
och som endast kan ursäktas af den, äfven utom Gotland rådande, allmänna okunnigheten om värdet
af medeltidens konstskapelser. Att ock på högre ort samma okunnighet var rådande, bevisas af många
drag och isynnerhet deraf, att den af serafimerriddare bestående öfverstyrelsen för rikets hospitaler år
1783 befalde, att (de af danske konungen Fredrik I till Visby hospital år 1532 skänkta) öde kyrkorna
Utsidan af vestra gafveln smyckas upptill af
1. Stenjätte nära Högklint.
2. Korsbetningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
