Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Thulin: Vårt folklifs förädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsfrågor ständigt ge nytt att intressera sig för,
glädjen i arbetet, som om än i sig ringa eller föga ideellt,
får både vikt och lyftning såsom insats för det helas
bästa, glädjen af ett välförtjänt godt namn och rykte
som trohetens bästa belöning, glädjen att, där man
annars kan det, hjälpa andra till glädje, en sak, som mer
än de flesta bidrar att göra lifvet rikt och skönt. Och
först och sist: det religiösa troslifvets glädje, som
underbart uppväger mycket af den jordiska glädjen, men
också, som intet annat, helgande adlar den. Hur
sorgligt synes ej vägen vara stängd till denna för allt
större lager af vårt folk. Man kan inte annorlunda förklara
föraktet för det heliga och det utsväfvande
söndagslifvet, än att själens resonansbotten genom
materialismens ideliga stötar spräckts hos en stor del, särskildt
af vår manliga vuxna ungdom. Så har man tappat
lifvets högsta, både glädje och mål. Man har ej nog
att lefva af och lefva för och måste fylla ledans tomrum
med de rafflande nöjena, som i materialismens och
njutningslystnadens råa luft ej kunna annat än själfva bli
råa och förråande. Det är något rått i själfva
lifsuppfattningen, oförklarligt nästan i ett folk med vårt rika,
andliga arf, våra yttre bildningsframsteg och inre
bildningsmöjligheter. Men i alla fall här är pudelns kärna
och denna inre råhet är det allvarligaste i saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
