Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Wasén: Står kristendomen eller kristendomslösheten i lifvets tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
lifvet, till hvad som står i dess tjänst. Och utrymmet
kan blott tillåta oss några spridda antydningar.
Vi fråga då först: Är det kristendomen eller
kri-stendomslösheten som tryggar oss rätten till lif?
Vi konstatera genast, att kristendomen ställer
lifvet i alla dess åldrar under gudomligt hägn: »Du skall
icke dräpa», lyder budordet med samvetets ovillkorligen
bindande makt. »Vi skola frukta och älska Gud, så
att vi icke skada vår nästa till hans lif eller bryta med
honom utan hjälpa och biträda honom i alla faror och
lefnadsbehof». Det är icke en lämplighetsfråga, icke
en känslosak utan en helig, ofrånkomlig plikt. Ja
kristendomen säger: Du får icke en gång göra dig själf
något ondt. Så heligt är ditt lif. — Visa mig nu den
makt i hela världen som ens närmelsevis så tar lifvet
i sitt hägn, som kristendomen.
Inte gör då kristendomslösheten det. Anses det
icke bland vissa kristendoms! ösa folk som en naturlig
sak att utsätta barn att dö eller uppätas af vilda djur?
Är inte bland andra blodshämnden en så inrotad
vrångbild af heder och plikt, att familjer, släkter, stammar,
platt utrota hvarandra? Och i den nya hedendomen,
som man nu bland oss gör propaganda för, spinner
man inte planer mot människolifvet redan i dess
till-blifvelse? Med preventiva medel. Och en af denna
hedendoms förkunnare, prof. Wiksell, resonerade i
föredrag för några år sedan om lämpligheten att aflifva
gamla och vanföra. Och från materialistisk
ståndpunkt, som är den mest konsekventa form af
kristen-domslöshet, är ett sådant resonemang naturligt nog.
När man af den praktiska nyttans skäl icke tvekar
att taga lifvet af andra djur, hvarför skulle man ha
betänkligheter att göra det med det djur, som visserligen
är mera utveckladt och kallas människa, men som i alla
fall är ett djur. När det betraktelsesättet likväl icke
vunnit, så vidt jag vet, nämnvärd anslutning ens i
materialistiska kretsar, så är det icke den materialistiska
kristendomslöshetens förtjänst, utan snarare
kristendomens, som man icke kunnat frigöra sig från.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
