Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sociopolitiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven vänstern möta med ett nytt program, till
tryggande af rikets hägemoni på världshafven och
världsmarknaden.
Redan i "Stormakterna" (andra uppl.) 1913
har jag angifvit ententepolitiken som detta den
engelska vänsterns program, alternativet till Empire.
Det bevarar gamla traditioner äfven däri att det söker
Englands framtid direkt i motståndarnas fördärf. En
affär kan uppehållas på tvenne sätt: genom egen
utveckling och genom konkurrenters försvagande. Det
förra är i grunden den progressiva, det senare den
konservativa linjen. Genom historiens ironi blef det nu
i England så, att högern närmast valde den progressiva
och vänstern den konservativa linjen. Att den senare
tillika kunde bli den krigiska — att vänstern här efter
en sorts tyngdlag gled tillbaka till gamla metoder för
engelsk expansion — är icke oförutsedt i
"Stormakterna", och gör endast konfusionen mellan de
engelska partierna ändå mera påfallande.
Å andra sidan må denna partimotsats icke
tillskrifvas större räckvidd än den vi ofvan framhållit
mellan de bägge linjerna i expansiv tysk politik. På
djupet sammanfalla äfven de engelska linjerna som
tvenne vägar till ett och samma mål. Högern — som
själf startat ententeprogrammet, med Frankrike 1904
— kunde gifvetvis icke ha något emot fiendens
försvagande, på samma gång den ville stärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
