Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sociopolitiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi ha icke mött England i kampställning mot
Tyskland sedan vi lämnade det geopolitiska kapitlet. Då
var det i utkanten af Tysklands levantinska program,
som deras vägar skuro samman. Vi ha nu sett, att
en sociopolitisk nödvändighet där låg bakom
Tysklands väg; är det sammalunda med Englands? Svaret
måste här bli nekande. Drifkraften i Englands
sträfvan att sluta Indien och Egypten samman i sin
intressesfär är mera militärisk än ekonomisk: för
väldets sammanhållnings och trygghets skull, men icke
för dess autarki. Denna autarki äger England förut,
i sambandet öfver hafvet med förutvarande kolonier.
Det har endast fattats en organisation, så att
moderland och kolonier direkt bildat en ring för inbördes
produktion och konsumtion. Det autarkiska
problemet har sålunda för England liksom för Ryssland
varit primärt ett hemmaproblem, att lösa på
koncentrationens väg. Hela världen känner också, att
denna lösning varit på den senare tidens dagordning:
det är Chamberlain’s stora tanke sedan 1903,
"the commercial union" mellan moderlandet och dess
själfstyrande kolonier af (mer eller mindre
dominerande) egen stam i ett federeradt "British
Empire". Kring denna princip har den engelska högern
mer eller mindre beslutsamt fylkat sig.
I grunden är nu detta ett fredsprogram. Det ger
plats på jorden äfven åt Tyskland. England med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
