Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Geopolitiska problem I. Ryssland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brister det desto mera i tredje punkten: rörelsefriheten.
Ryssland är — som jag annorstädes (Den ryska
faran, 1913) ställt diagnosen — baksidan af tvenne
världsdelar hopsurrade till en politisk enhet i
världskulturens lä och skugga. Det framför allt betecknande
momentet i denna ställning är, att väldet saknar
tillgång till det öppna hafvet. Det har en strand vid
Japanska sjön (Vladivostok), men den är 1,000 mil
borta från väldets hjärta, och Japan har nycklarna till
densamma. Det har en annan strand i Hvita hafvet
(Arkhangelsk), men den är stängd af is kanske halfva
året. Till dess östersjöstrand har Danmark och
Sverige, till dess Svartahafsstrand Turkiet nycklarna.
Resten af väldets kust tillhör det rena Ishafvet.
Vi konstatera här en geopolitisk faktor af allra
första ordningen: det ryska väldets afstängning från
världshafvet. Detta är just en sådan faktor, som
skapar kategoriska imperativ inom politiken: här att
öfvervinna instängningen och nå ut till en världshamn.
I en sådan sträfvan är man ock van att se enheten i den
ryska maktpolitiken. Det är endast på ett håll jag
funnit detta sammanhang förnekadt, nämligen i Sverige
inom den Hjärne’ska skolan; man tolkar där
fenomenet som naken och rå eröfringslusta och intet annat.
På visst sätt kan nu detta vara en omskrifning af
samma tanke; ty äfven eröfringspolitiken måste ju sluta
vid hafvet. I den mån kritiken går längre, skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
