Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då därigenom hettan försvunnit, ett nytt planetsystem bil-
das på samma sätt, som det gamla. På liknande sätt
skall en gång det större vintergatesystemet störta samman
och regenereras. Han antar att dessa processer kunna
upprepas för att fylla »såväl evigheten, som alla rymder
med sina under».
Denna storartade fantasi saknar emellertid fysiskt un-
derlag (jfr sid. 142). Croll antog därför (1877), att för på-
nyttfödelse af den ursprungliga nebulosan två slocknade
solar skola sammanstöta. Man kommer emellertid på denna
väg, som upptagits af flera senare forskare, såsom Ritter,
Kerz, Braun, Bickerton och Ekholm, till den slutsatsen,
att hela universum sträfvar att klumpa ihop sig till »en
enda, kall och mörk massa». För att undgå denna slut-
sats måste man antaga krafter, som sprida materien.
Klarast i denna punkt är Herbert Spencer (1864). Hans
uppfattning är följande. I utvecklingen af planetsystemet
äger en samverkan rum af krafter, som sträfva att samla
materien och sådana, som sträfva att sprida ut densamma.
Under den utveckling, som kännetecknas af nebulosans
förvandling till sol, planeter och månar, öfverväga de sam-
lande krafterna. Men en gång måste de spridande kraf-
terna taga öfverhand, så att planetsystemet då skall åter-
vända till det förtunnade töckentillstånd, ur hvilken det
förut utvecklat sig. Långa tider, under hvilka de samlande
krafterna äro förhärskande, omväxla med utsträckta perio-
der, under hvilka de spridande krafterna ha väldet. »Dä
materien samlas, förskingras rörelse, då rörelsen absorberas,
sprides materien.» »Rytm är karakteristisk för all rörelse.»
Spencer har uppenbarligen menat, att vid materiens kon-
centration förloras potentiell energi på grund af kroppar-
nas närmande till hvarandra, då materien åter sprides,
uppsamlas potentiell energi — med rörelseenergi är för-
hållandet omvändt. Äfven Nietzsche har — uppenbarligen
utan att känna Spencer — uttalat dylika åsikter.
Det är alldeles tydligt, att Spencer i hufvudsak har rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
