Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett mycket stort inflytande på planetsystemets
utveckling har utan tvifvel ebb- och flod-verkan utöfvat,
såsom engelsmannen G. H. Darwin framhållit i ett
klassiskt arbete. Han påvisar, att det är sannolikt, att månen
till en början omkretsade jorden på mycket litet afstånd,
och att hela detta system hade en omvridningstid af ej
fullt 4 timmar. Genom ebb- och flodverkan, som under
dessa förhållanden var utomordentligt kraftig, ökades
småningom jordens rotationstid och den sålunda försvunna
rotationsenergien användes delvis för att sakta lyfta
månen från jorden till dess nuvarande afstånd. På samma
sätt har ebb och flod från solen utöfvat en kraftig verkan
på planeterna under deras första utveckling, då de hade
en stor diameter — fenomenets styrka är proportionell mot
tredje potensen af diameterns storlek. Därigenom
förminskades såväl solens som planeternas omvridningshastighet,
och planeternas afstånd från solen kunde förändras. Darwin
förklarade det egendomliga förhållandet, att en af Mars’
månar, Phobos, har en kortare omloppstid än Mars’ egen
rotationstid, sålunda, att Mars förut i enlighet med den Laplaceska
hypotesen haft kortare rotationstid än Phobos’ omloppstid, men
genom af solen förorsakad ebb och flod försinkats så mycket,
att rotationstiden, 24 timmar 37 minuter, nu är betydligt
längre än Phobos’ omloppstid (7 timmar 39 minuter).
Ett liknande fall förekommer med Saturnus’ ring. De
innersta småkropparna i denna besitta en omhvälfningstid
af endast mellan 5 och 6 timmar, medan planetens
rotationstid är omkring 10 ¼ timme. Man är öfverens om, att
denna företeelse ej kan förklaras på samma sätt som nyss
nämnts för Mars, på grund af solens allt för stora afstånd.
Men är det ej möjligt, att kropparna i den innersta
Saturnusringen efter sin bildning närmat sig till planeten
och därvid ökat sin omloppshastighet? Detta kunde
inträffa genom friktion mellan ringmaterien och en liten
rest af planetens atmosfär, såsom Laplace själf antydt. C.
Wolf sluter sig till denna mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
