Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Merkurius och jordens måne. Närvaron af atmosfär
kan i någon mån ändra förhållandet, såsom Fourier redan
i början af 1800-talet påpekade. Detta beror därpå, att
atmosfären genomsläpper de infallande solstrålarne i olika
(vanligen högre) grad, än de utgående värmestrålarna från
den mörka himlakroppens yta. Vattenånga och kolsyra
spela härvid en viktig roll, såsom jag närmare utvecklat
i åtskilliga uppsatser. De flesta geologer äro nu ense
därom, att de omväxlande kalla och varma tider under
olika geologiska perioder, om hvilka resterna af då
lefvande organismer bära vittne, hufvudsakligen berott på
ändringar i luftens kolsyrehalt, hvilken varit beroende af den
då rådande vulkaniska verksamhetens styrka.
Hvad i öfrigt vårt planetsystem angår, så har vår
kunskap om detsamma vunnit en betydlig utvidgning genom
bestämningen af jordens absoluta tyngd, hvarur dess
specifika vikt lätt kan beräknas. Detta skedde först genom
Cavendishs mätningar (1798), vid hvilka han jämförde
den attraktion, som en stor blykula (af 30 centimeters
diameter) utöfvar på en liten pendelkula med den, som
jorden utöfvar på samma kula. Han fann jordens
specifika vikt vara 5,45. Sedan dess ha Cavendishs försök
utförts och i hög grad omändrats af en massa forskare,
med det slutliga resultat, att jordens medeltäthet blifvit
bestämd till 5,52. Då nu de yttre delarna af jordskorpan
ha en specifik vikt af omkring 2,6 (de vanliga bergarterna),
så måste vi förutsätta, att jordens inre är så mycket tyngre.
Det oaktadt antaga vi, att, eftersom temperaturen i
borrhål stiger med omkring 30 grader för hvarje kilometer,
jordens inre är flytande på ett djup af omkring 50
kilometer, hvilket bestyrkes af erfarenheter angående såväl
jordbäfningsvågors fortplantningshastighet som
pendelobservationer (jfr Världarnas utveckling s. 32), och att
nedanför ännu större djup — omkring 300 kilometer — hela
jordkärnan är gasformig. Men vid de utomordentligt höga
tryck, som där äro rådande, blir tätheten föga beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
