Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsalltets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns ingen trängsel. Avstånden mellan de olika
stjärnorna äro så enorma, att hastigheter på
hundratals kilometer i sekunden icke märkbart
närma dem till varandra. Hur de än rusa härs
och tvärs genom rymden — ty alla stjärnor
äro icke på väg från oss — är risken för
sammanstötningar så oändligt liten, att den knappast kan
tagas med i räkningen, då man vill söka
klarlägga världsalltets historia.
Om vi ville göra oss en karta över
världsrymden och lät varje stjärna representeras av ett
dammkorn, skulle de i intet fall placeras
närmare varandra än trehundra meter. I de allra flesta
fallen skulle det ligga flera kilometer mellan
varje dammkorn. Ja, mellan varje nebulosa fingo vi
lägga sträckor av femtio tusen kilometer. Ett par
millioner sådana nebulosor äro nu kända. En
karta över den kända delen av rymden skulle
alltså — om rymdens största stjärnor
reducerades till sandkorn — få en radie av sju millioner
kilometer. Avståndet från pol till pol på vår jord
är blott omkring tjugotusen kilometer.
Världsrymden gör därför intrycket av en öde
rymd. Materien är i stort sett samlad i några
billioner himlakroppar, som ligga så spridda, att
de största och närmaste blott skönjas som små
lysande punkter. Om de väldiga mängder
materia, varav stjärnorna bestå, varit jämnt
fördelade, i hela rymden, skulle man erhållit en ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
