Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strålningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ha försatt sina planeter, åtminstone de
inre, i glödande tillstånd. Härtill kunna vi då göra
den invändningen, att planeterna ej funnos till
under denna tidrymd. Planeterna äro sannolikt
födda "i samma kull" av sin moder solen. Men
därom skola vi tala mera i ett senare kapitel.
Men även på den tiden, då solen hade hundra
gånger större massa än nu, var den blott en liten
blygsam stjärna. Det finns ute i världsrymden
stjärnor så stora, att hela vårt planetsystem
rymmes därinne, och som utstråla ända till trehundra
tusen gånger mera energi än solen.
Vart tar solens strålande energi vägen? Och
vilken roll spelar den i rymden?
Strålningen följer inga bestämda kanaler, som
mynna i de olika planeterna. Den äger i stället
rum i lika stor utsträckning åt alla håll, vilket gör,
att praktiskt taget hela strålningen går förlorad
i rymden. Det som absorberas av planeterna och
deras månar, utgör en försvinnande bråkdel av
en procent. På jordens lott kommer blott en halv
billiondel. Och ändå ha vi tropisk hetta i de
trakter av vår jord, där solstrålarna falla lodrätt!
Det är med strålningen som med gravitationen:
den minskar, efterhand som avståndet ökar. Den
strålning, som träffar Merkurius, är oerhörd i
jämförelse med den, som träffar Neptunus och
Pluto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
