Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Några betraktelser öfver karakteren af de olika anfalls- och försvarssätten vid den fria fäktningen - Olika gard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÄKTNING 203
blott att ripostens verkan beror på paradens fulländning. Den står 1 jemför-
ligt förhållande till anfallets häftighet; ju häftigare anfall desto mera sanno-
likhet att efter paraden lyckas med riposten.
Riposten skall "alltid göras med full kraft, hastigt och ända fram; om
än paraden verkställes med en liten reträtt skall dock riposten göras fullgån-
gen, d. v. s. i förening med en rältningsmarsch framåt. Skulle man deremot
parera stillastående, då motståndaren faller ut med föregående frammarsch
och man således skulle komma hvarandra för nära, så har man att ripostera
i förening med en rättningsmarsch tillbaka. Riposten »slag i slag» är dock
idealet, d. v. s. stillastående i både parad och ripost. Emellertid händer det
ofta att -den anfallande är så snabb i återgåendet att den stillastående ripo-
sten blir utan verkan; man har då att förena den med rättningsmarsch eller
ett utfall.
Man bör så ofta som möjligt ombyta motståndare och fäkta med perso:
ner af olika skicklighet och lynne; först då ni förstår att uppfatta och besegra
fäktare af olika egenskaper är ni sjelf färdig.
Äfven några ord om olika gard torde här vara på sin plats. Hos oss öfvas
ju båda sidorna lika mycket och vi äro åtminstone fullt förtroliga med fäktning
i så väl höger som venster gard, då motståndaren har samma gard ; men
huru förhåller det sig med öfvandet af venster mot höger? Utan tvifvel har
denna öfning, för så vidt den har något särskildt värde, bort förekomma mera
än hittills varit förhållandet.
I Frankrike och utomlands i allmänhet, der fäktning blott öfvas med en
hand, förekomma »vensterfäktare», som aldrig öfva annat än fäktning med
venster hand och ofta blifva lika skickliga i sin venster som andra i sin
höger. Dessa vensterfäktare äro ansedda såsom ganska farliga, af det enkla
skälet att de äro vana att fäkta mot höger, hvaremot det stora flertalet, som
öfva höger hand, ytterst sällan korsar sin klinga mot en venster-
äktare. :
Nekas kan” ej att hvar och en som ej förut fäktat mot olika gard, om
än så skicklig, känner sig ganska bortkommen då han första gången fäktar
med höger mot venster. eller tvärt om.
I duellernas land förekommer det alltså ej sällan att en vensterfäktare
(»gaucheur»), som gjort vensterfäktning till sin specialitet, får stort rykte om
sig såsom en fruktansvärd motståndare. Emellertid är denna hans öfverläg-
senhet temligen problematisk, om man förstår att mästra hans fäktsätt efter
samma principer, hvarpå han grundar sin öfverlägsenhet, d. v. s. i vissa gard-
lägen, anfall och parader, der den ena handen, vid olika gard, har större
styrka och bättre skydd. ;
Den af de två, som lyckas engagera det inre gardläget, begagna de inre
paraderna och således stöta på motståndarens yttre sida, har i regeln öfver-
lägsenheten på sin sida; och det blir ytterst härom striden gäller.
Det blir således en sträfvan å båda sidor att begagna qvart- eller qvint-
parader och att binda motståndaren i dessa lägen, samt anfalla honom, an-
lingen i-hans yttre höga linie, -eller i den låga linien. Genom den ömsesidiga
sträfvan att hålla hvarandra på egen inre sida, uppstå lätteligen doubléer,
hvilka också jemte coupéer och lågprimer blifva de fördelaktigaste stötarne
vid fäktning i olika gard.
Den lärare, som ej någon gång öfvar sina elever i fäktning med olika
gard, begår obestridligen en försummelse; ty hvarje fäktare bör känna detta
sätt så mycket att han ej är alldeles bortkommen om det mot beräk-
ning under en fri fäktning skulle förekomma. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
