- Project Runeberg -  Värjfäktning /
40

(1888) [MARC] Author: Viktor Balck With: Jacob Hägg, Bruno Liljefors, Olof Sörling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Allmänna begrepp och grundrörelser - Marscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 | VÄRJFÄKTNING

säga med skäl, att små förflyttningar i värjfäktning är det enda rätta, och att
två till tre på hvarandra tätt följande rättningsmarscher framåt äro att före-
draga, såsom säkrare och ofarligare, framför en enkel- eller helmarsch, eme-
dan man vid rättningsmarsch: alltid bör kunna skydda sig bättre mot tempo-
anfall. Tillbaka deremot kunna äfven andra marscher vara lika användbara.
En del fäktare gå till och med så långt, att de föredraga rättningsmarschen
framför utfallet såsom anfallsrörelse af det skälet, att man derigenom aldrig
skulle förlora herraväldet öfver kroppen, såsom förhållandet är till en viss
grad vid utfallet; men de besinna då icke, att man efter ett misslyckadt anfall
erbjuder en större kroppsyta för riposten. I äldsta tiders fäktning fanns: ej
utfallet, som vi veta. Om än utfallet bör vara det egentliga angreppssättet i
värjfäktning, så måste dock full uppmärksamhet och öfning egnas åt rättnings-
marscherna äfven såsom anfallsform.

24. ’Enkelmarscher. Dessa äro egentligen mest. användbara i förening
med utfall, och då äro de i några fall att föredraga framför rättningsmarscher,
dock under vissa förutsättningar, nämligen att jag känner min motståndares
taktik och kan våga ett djerft framryckande; eller att jag: gör detta i förening
med angrepp på vapnet för att skydda mig emot tempostöt. Enkelmarsch
och utfall gå då i endast två hastiga tempo, som flyta i hvarandra, hvar-
emot rättningsmarsch med utfall, om än-alltid säkrare, går något långsammare,
enär detta blir tre tempo med två omedelbart på hvarandra följande flyttnin:
gar med främre foten, hvilket ju är svårt och kräfver öfning. Enkelmarschen
såsom sjelfständig anfallsrörelse kan äfven vara användbar, förnämligast i
förening med ett angrepp på vapnet, couléer och forgader m. fl.

Enkelmarsch framåt utföres på kommandoordet: Framåt — ett två!
Sker i två tempo. På första framflyttas bakre foten med bibehållen knäböj-
ning, utan att kroppens eller värjans ställning får förändras, intill den
främre, så att häl kommer intill häl; i andra tempot framflyttas främre foten
ånyo på gardafstånd från den bakre: ;

Enkelmarsch tillbaka utföres på kommandoordet: Tillbaka — ett två!
Sker i två tempo. På första tillbakaflyttas främre foten, med bibehållen
knäböjning, utan att kroppens eller värjans ställning får förändras, intill
den bakre, så att häl kommer intill häl; i andra tempot tillbakaflyttas bakre
foten ånyo på gardafstånd från den främre.

Äfven enkelmarscherna skola utföras flytande och smidigt, så att de båda
afdelningarne så mycket som möjligt gå i hvarandra.

Vid första inöfvandet utföras de med afdelningsräkning på kommando-
ordet: Framåt (tilbaka) ett! två! Härvid skall läraren noga tillse, att eleven
vid sista fobflyttningen står på bakre benet och ej öfverför kroppstyngden på
det främre, ett fel, som i synnerhet vill framträda vid framåtmarschen. För
att kontrollera detta, låter han eleven alltid göra en appell efter marchen, eller
flytta tillbaka främre foten till bakre för att genast åter framflytta den.

25. Half- och helmarscher. Dessa förflyttningar tillhöra egentligen gamla
tiders fäktskolor, för så vidt det gäller värjan. Detta århundradets franska
och italienska skriftställare tala antingen icke alls om helmarscher, blott om
rättningsmarscher, eller också omnämna de dem endast för att fördöma dem
såsom anfallsrörelse, och häri instämmer jag fullständigt. Deremot anser jag
helmarschen tillbaka, då man blir för hårdt ansatt af en påträngande: mot-
ståndare, såsom en stundom välloflig nödfallsutväg vid försvaret; men en
ytterst dålig fäktning blir det, om motståndaren vid hvarje allvarsamt anfall
löper: undan med en helmarsch i stället för att äfven något lita på sin var
penparad. För hvarje sådan reträtt blir striden afbruten och fäktningen redu-
eeras’ till ett löpande fram och tillbaka, hvarvid vapenfärdigheten sättes i
andra rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 21:27:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varjfakt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free