Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Allmänna begrepp och grundrörelser - Värjans hållande - Gardställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om
igar
ilka
nkla
ning
nen
vara
elin-
rka
ner-
avil-
spet-
len,
tten
lan-
jåda
nan
’ens
dast
den
ars-
lare
den
åda
som
Å
ång
fäk-
fter
am-
ibe-
mte
are
Sö anlägga tummen längs efter dess yttre sida, på ett afstånd af en till två cen-
io retten, tröttna och stelna fingrarna, hvarjemte spetsen blifver osäker. Värjan
VÄRJFÄKTNING 31
n omvridas, än om den redan i garden hållits något på kant d. v. s. med
glarne icke fullt uppåt. Detta senare sätt att. hålla handen något på kant,
ed lillfingerssidan nedåt, har af många svenska fäktare på senare tiden för-
rdats, såsom ett naturligare sätt, hvilket medgifver finare och smidigare va-
penrörelser- samt större styrka i handleden vid spetsförflyttningarne, i syn-
nerhet coupéerna. Båda sätten hafva sina fördelar och olägenheter, men det
Säkra är, att flertalet fäktare, som fostrats i den stränga svenska skolan, mot
sin vilja, stundom åker upp med tummen ofvanpå kafveln. På grund häraf
går jag en medelväg och förordar tummens anläggande midt emellan kafvelns
0 yttre och öfre sida, d. v. s. med så mycken afvikelse från full uppvändning |
af handen, att den dervid hos de flesta så vanliga känslan af stelhet och ; I
bundenhet upphör. — Hur man än må |
hålla handen i gardläget, skall den alltid
vid utfallet fullt supineras.
4. Handens ställning i gardläget är
dock till en viss grad beroende af kaf-
velns form. Är denna rund, såsom på
den svenska floretten, kan den fattas
med handen i full supination eller något - Pig. 33: Den svenska fattningen af växjan.
på kant, den svenska fattningen. Är kaf-
veln deremot fyrkantig och böjd, såsom på den franska floretten, måste den
fattas med tummen ofvanpå och handen på kant, med lillfingerssidan nedåt,
den franska fattningen. :
: 5. Den svenska fattningen blifver sålunda följande: kafveln lägges i hål-
handen, hvarvid tummen och pekfingret fatta kafvelns främre del, genom att
ERRORS ’d
timeter från parerplåten och pekfingrets andra led midt emot tummen, på
"kafvelns inre sida, så att värjan hufvudsakligast hålles fast med dessa två
fingrar; de’ andra tre fingrarna omsluta nu kafveln tätt intill hvarandra och
0 intill pekfingret, utan att krama hårdt. Om man ständigt håller hårdt i flo-
"skall alltid vara till en viss grad fri i handen utom i de ögonblick, då man
SE verkställer en parad eller utför en
stöt. Fåttningen får dock ej vara
så lätt, att man tappar vapnet vid
minsta battut. Fig. 33 framställer
den svenska fattningen af en värja.
Att skilja pekfingret och långfingret
samt utsträcka det förra mot parer-
plåten är ett lika vanligt som för-
; dömligt’ fel.
6. Den franska fattningen af värjan blifver följande: kafveln lägges i
> hålhanden, tummen ofvanpå och längs efter densamma, en å två centimeter
— från parerbygeln, pekfingrets andra del under kafveln, de tre andra fingrarna
likaledes under, lätt slutna om densamma, och tätt intill hvarandra (fig. 34).
Värjan hålles äfven härvid hufvudsakligast med tummen och pekfingret, under
det att de öfriga fingrarne lätt sluta sig intill kafveln, som omfattas kraftigt
af alla fingrarne endast i de ögonblick, då en parad eller stöt skall-göras.
); Pig. 34, Den franska fattningen af värjan.
Gardställningen.
7. Att intaga en riktig gardställning angifver fäktaren. Det öfvade ögat
Ser genast på gardställningen hvad en fäktare går för, hvilken skola han tillhör
hur pass strängt han följer densamma. Garden är: den ställning, son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
