Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3io
5 November.
I skolen ösa vatten med fröjd utur frälsningens brunnar.
Es. 12: 3.
en törstige vandraren finner en källa utmed den väg han
färdas. Uttröttad af vandringen och af den brännande solen,
slår han sig ned vid källan, som öfverskuggas af den gamla
ekens lummiga grenar. Det friska, klara vattnet dricker han
med sådan begärlighet, hvilan under den skuggande eken är så
behaglig. Han fann lifvet så mödosamt, då han vandrade på
vägen; men nu har all trötthet försvunnit, nytt lif har
genomströmmat honom, och han finner nu att tillvaron äger många
behag. Lifvet bedömes så olika, det får sina skuggor och
dagrar allt efter människans villkor, ställning och beskaffenhet. Sitt
rätta värde, sin sanna skönhet får lifvet först då, när den trötte
vandraren på lifvets allfarsväg funnit den frälsningsbrunn, som
i Jesus blifvit öppnad. Liksom fordom Frälsaren satt vid
Sikars-brunnen, sägande: "Den som dricker af detta vatten han blir
törstig igen; men den som dricker af det vatten, jag gifver, han
skall icke törsta till evig tid", så säger Frälsaren äfven nu samma
ord; och den dagliga erfarenheten bekräftar åter och åter, att
världsbrunnarne ej kunna gifva en sann och varaktig
tillfredsställelse och glädje åt människan, men att Jesus däremot kan
tillfredsställa själens allra djupaste behof. Den som smakat och
sett huru ljuflig Herren är, längtar ej åter till världen och dess
brunnar, men längtar såsom hjorten, såsom den trötte vandraren
till källan i Davids stad, och han öser med glädje, med jublande
fröjd frälsningens och salighetens vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
