Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och indianska dessutom. Men hon var olik alla
infödda kvinnor han hittills mött. Hon hade rest
mycket — hade varit i hans eget hemland, vilket han
kunde förstå av konversationen. Hon visste det
mesta av vad kvinnorna av hans egen ras bruka
veta, och ändå mycket mera, som man ej kunde
begära, att de skulle känna till. Hon kunde tillreda
en måltid av soltorkad fisk och reda en bädd i
snön, och likväl beredde hon dem Tantali kval
genom att tala om rätter på välförsedda middagsbord
och väckte hos dem en sällsam inre oro genom att
nämna speciella rätter, som de fordom känt till,
men nu nästan hade glömt. Hon kände till älgens,
björnens och den lilla blårävens vanor och de vilda
amfibiernas liv i de nordliga haven. Hon visste allt
om skogarna och floderna, kunde tyda spåren av
människor, fåglar och vilddjur på den nyfallna
snön och kunde läsa i dem som i en öppen bok.
Prince uppfångade också en humoristisk, förstående
glimt i hennes ögon, när hon läste lägrets lagar.
Dessa lagar hade författats av den oförbätterlige
Bettles vid ett tillfälle då han var i hög stämning,
och det utmärkande för dem var en humoristisk
naturlighet. Prince brukade alltid vända dem om
mot väggen före ett besök av damer, men vem kunde
ana att en infödd kvinna? Nåväl, det var försent
nu.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
