Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vapnet riktat mot den omedvetne drömmaren.
Cuthfert ansåg honom ha blivit tokig och började
frukta för sitt eget liv.
Hans egen sjukdom antog en mindre konkret
gestalt. Den mystiske byggherre som uppfört hyddan,
bjälke efter bjälke, hade spikat en väderflöjel på
takåsen. Cuthfert lade märke till att den alltid
pekade mot söder, och en dag, retad av dess ständiga
orörlighet, vände han den mot öster. Han gav noga
akt på den, men inte en vindpust oroade den
någonsin. Därpå vände han den mot norr, svärande
på att han inte skulle röra den förrän vinden
började blåsa. Men stillheten i luften gjorde honom
rädd, och många gånger steg han upp mitt i natten
för att se efter om flöjeln ändrat sig — tio grader
skulle ha gjort honom stormförtjust. Men nej, den
höll sig stilla, lika obeveklig som ödet. Hans tankar
blevo oroliga, tills det blev en formlig mani hos
honom. Ibland följde han i tankarna den väg
flöjeln pekade över de oändliga vidderna, och han
fylldes av skräck och fasa. Han uppehöll sig vid
detta osedda och okända, tills tyngden av denna
oändlighet tycktes krossa honom. Allting i
Nordlandet har denna förkrossande inverkan —
frånvaron av liv och .rörelse, mörkret, den oändliga
stillheten över det sovande landet, den spöklika
tystnaden, som låter varje hjärtslag höras som ett
£4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
