- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
355

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lika strängt som någonsin. Varifrån hon fick denna
styrka, kunde jag icke fatta.

»Tänk på den långa vilotiden i vinter», lydde hennes
svar på mina föreställningar. »Då tänker jag, att vi
skulle bli förtjusta att få någonting att göra.»

Vi hade ett litet flyttkalas i min hydda den kväll,
då taket var färdigt. Det var mot slutet av en
tre-dagsstorm, som hade svängt kompassen rundt från
sydost till nordväst och nu låg rätt på oss. Bränningarna
dånade som en åska i den yttre viken, och till och med
i vår landomslutna inre vik gick sjön ansenligt hög.
Nu skyddades vi icke mot vinden av den väl4iga
bergsryggen, och det ven och tjöt omkring hyddan, så att
jag flera gånger fruktade, att väggarna skulle ramla.
Sälskinnsstaket, som jag hade trott vara lika hårdt spänt
som skinnet på en trumma, buktade sig och pep vid
varje stormil, och otaliga ränmor i väggarna, vilka
icke voro så väl tillstoppade med mossa som Maud
hade trott, uppenbarade sig för oss. Men säloljan
brann utmärkt, och vi hade det varmt och godt.

Det var verkligen en angenäm kväll, och vi kommo
överens, att som societetsnöje på Experimentön hade
den hittills icke blivit överträffad. Vi kände oss väl
till mods. Vi hade icke allenast resignerat inför den
bistra vintern, vi voro även beredda att möta den.
Sälarna kunde nu, gärna för oss, när som helst ge sig
av på sin mystiska färd söderut, och stormarna skrämde
oss icke. Vi voro icke endast säkra på att få vara
torra och varma och skyddade mot vinden, utan vi
hade också de mjukaste och präktigaste madrasser,
som kunna förfärdigas av mossa. Det var Mauds
idé, och hon hade själv samlat all mossan, utan att

355

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free