- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
297

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är vinden, som blåser på begäret tills det flammar
upp och blir rådande. Detta är frestelse. Den
blåser kanske inte tillräckligt starkt för att begäret skall
bli överväldigande, men för så vidt den alls låter
förnimma sig, är den frestelse. Och — som ni nyss sade
—• den kan fresta till godt så väl som till ondt.»

Jag kände en viss stolthet över mig själv, då vi satte
oss till bords. Mina ord hade varit avgörande.
Åtminstone hade de gjort ett slut på diskussionen.

Men Ulv Larsen föreföll ovanligt språksam, mera
benägen för att tala än jag någonsin hade sett honom
förut. Det var som om han höll på att sprängas av
undertryckt energi, som på något sätt måste ge sig
luft. Han inledde nästan omedelbart en diskussion
om kärleken. Som vanligt stod han på rent
materialistisk ståndpunkt och Maud på den idealistiska. För
min del kastade jag endast in ett eller annat ord, men
tog egentligen icke del i diskussionen.

Han var briljant i debatten, och det var även Maud.
För en stund gick samtalets tråd förlorad för mig,
emedan jag studerade hennes ansikte, medan hon talade.
Där syntes eljest sällan någon färg, men nu var hennes
ansikte livligt och blomstrande. Hennes glänsande
kvickhet lekte djärvt med ord, och hon tycktes njuta
av striden lika mycket som Ulv Larsen — och han njöt
av alla krafter. Av någon orsak, ehuru jag icke vet
i vilket sammanhang — emedan jag var helt och
hållet försjunken i åskådning av en liten brun lock
av Mauds hår — kom han att citera några rader av
Swinburne, vari skalden låter Iseult jubla över sin
kärlekssynd.

Så som han hade läst pessimism hos Omar, så läste

297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free