Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han själv gick av och an på däck likt ett uppretat lejon.
Han kände för väl till min sympati för de försvunna,
för att skicka mig upp som utkik.
Vinden var god, men nyckfull, och att uppspana den
lilla båten på dessa kolossala blåa vidder var som att
leta efter en nål i en höstack. Men han pressade
Ghost för att komma mellan flyktingarna och land.
Sedan han var säker på att han gjort detta, kryssade
han av och an över vad han visste måste vara deras
kurs.
Tredje dagens morgon, strax efter åttaglas, ropade
Smoke från sin utkiksplats, att båt var i sikte. Alle
man stodo vid relingen. Det blåste en ojämn västlig
vind som tycktes utlova tilltagande styrka — och
därborta i lä, midt i det dallrande silverglitter, som
åstadkoms av den uppgående solen, syntes en svart
fläck, som ömsom tyste och försvann.
Vi föllo av och styrde ditåt. Mitt hjärta var tungt
som bl}’. Jag kände mig riktigt sjuk av själsspänning,
och när jag såg det triumferande uttrycket i Ulv
Lar-sens ansikte, svindlade det för mina ögon, och jag kände
ett nästan oemotståndligt begär att kasta mig över
honom. Jag var så nervös vid tanken på det våld,
som hotade Leach och Johnson, att mitt förnuft måste
ha tagit till flykten. Jag vet, att jag i knappt
medvetet tillstånd smög mig ned i jägarnas tillhåll på
mellandäck, och att jag åter var på väg att gå upp
med en laddad bössa i händerna, då jag hörde ett
förvånat utrop:
»De ä’ fem i den båten!»
Jag stödde mig mot räcket i trappgången, darrande
i hela min kropp, och jag hörde upptäckten bekräf-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
