Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulv Larsen nickade gillande och överlämnade ratten
åt mig. Vinden tilltog stadigt i styrka och vågorna
växte. Jag styrde under en timmes tid, och med
varje ögonblick blev mitt arbete svårare. Jag hade
ingen erfarenhet i att styra under en fart sådan som
denna.
»Gå nu dit*upp med kikaren och se, om ni kan
upptäcka några av båtarna. Vi ha åtminstone gjort tio
knop förut, och nu göra vi tolv eller tretton. Den här
gamla flickan kan segla!»
Jag nöjde mig med att gå upp till den främre
salnin-gen, ungefär sjuttio fot över däck. Då jag spejade ut
över den ödsliga vattenytan, insåg jag helt och fullt,
att här fordrades den största skyndsamhet, om vi
skulle få tillbaka några av vårt folk. När jag såg
huru sjön vräkte, betvivlade jag att det fanns en enda
båt kvar — det föreföll omöjligt att en bräcklig farkost
kunde stå emot en så oerhörd påfrestning av vind
och våg.
Jag kunde icke känna vindens hela styrka, därför
att vi hade medvind. Men från min upphöjda plats
såg jag ned på fartyget, som om jag befann mig
utanför detsamma. Jag såg Ghosts konturer skarpt avteckna
sig mot det fradgande havet, som skonaren plöjde likt
ett levande väsen. Emellanåt höjde den sig och skar
igenom en väldig våg, varvid styrbords reling försvann
ur sikte och den sjudande oceanen strömmade in över
däcket ända till skeppsluckorna. I sådana ögonblick for
jag vid den häftiga rullningen av och an genom luften
med svindlande fart, som om jag hade klängt mig
fast vid nedre ändan av en kolossal pendel, vilken vid
de svårare slingringama måste ha svängt i sjuttio fots
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
