Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och se nu till, att ni inte kommer med någon smörja
vidare», sade han till sist. »Jag vill inte veta av flott
och smuts längre, och så vill jag se er med ren skjorta
emellanåt, såvida ni inte hellre vill släpa efter
utom-bords. Begriper ni?»
Thomas Mugridge släpade sig med möda över
kabyssdurken, och så snart faiiyget slingrade det allra
minsta, vacklade han och var nära att falla. För att
få stöd sträckte han ut sin hand efter järnräcket kring
spiseln, som hindrade pannorna från att glida ned,
men han grep miste och hans hand hamnade med hela
trycket av hans vacklande kropp på den glödheta
spiseln. I samma sekund hördes ett fräsande ljud,
åtföljt av lukten av bränt kött och ett skärande skrik
av smärta.
»Å, Herre Gud — å, Herre Gud — vad har jag
gjort?» jämrade han, i det han sjönk ned i kolboxen
och svängde sin skadade hand av och an. »Varför
har allt detta kommit över mej? Det gör mej riktigt
sjuk, det gör det — och jag som så bemödar mej om
att gå harmlöst genom livet och inte göra nå’n
människa skada.»
Tårarna strömmade utför hans uppsvullna och
blånade kinder, och hela hans ansikte var förvridet av
smärta. Plötsligt flög ett vildt uttryck över hans drag.
»Å, vad jag hatar honom! Vad jag hatar honom!»
gnisslade han.
»Vem?» frågade jag. Men nu var den stackars
uslingen återigen upptagen av att gråta över sina
olyckor. För övrigt var det mindre svårt att gissa, vem
han hatade, än vem han icke hatade. Ty jag hade
råkat att få se, att han var besatt av en ondskefull
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
