Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stängt dörrarna och skjutit för rigeln — en paus, som
måste ha räckt en dryg minut. Tystnaden bröts
av Ulv Larsen.
»Yonson», började han.
»Mitt namn är Johnson, sir», rättade sjömannen
oförskräckt.
»Nå, så Johnson då — förbannade människa! Kan
ni gissa, varför jag har skickat efter er?»
»Ja — och nej, sir», ljöd det långsamma svaret.
»Jag har gjort mitt arbete ordentligt. Styrmannen
vet att så är, och ni vet det också, sir. Så det kan inte
vara någon klagan över det.»
»Är det allt vad ni vet?» frågade Ulv Larsen. Hans
röst var mild och lågmäld och kurrade som en katts.
»Jag vet, att ni vill åt mig, sir», fortfor Johnson
med sin oföränderliga långsamhet, som gav varje ord
ökad vikt. »Ni tycker inte om mig. Ni — ni...»
»Gå på bara», uppmanade Ulv Larsen. »Var inte
rädd för att såra mina känslor.»
»Jag är inte rädd», svarade sjömannen, och en
hastig rodnad av harm trängde fram genom solbrännan.
»Att jag inte talar fort kommer sig av att jag inte
har varit borta från det gamla landet så länge som ni,
sir. Ni tycker inte om mig, därför att jag är för
mycket man — det är skälet, sir.»
»Ni är för mycket man för disciplinen ombord, om
det är det ni menar — och om ni möjligen förstår vad
jag menar», blev Ulv Larsens svar.
»Jag kan engelska och jag vet, vad ni menar, sir»,
svarade Johnson. Hans rodnad blev djupare vid
den hånfulla anspelningen på hans kännedom om
språket.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
