- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
133

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Storslaget!» utropade Ulv Larsen. »Helt enkelt
storslaget! Det är det rätta ordet. Fräckhet! Aldrig
kunde han ha funnit ett bättre ord.»

Jag försökte förgäves göra invändningar och
gendriva honom. Han översvämmade mig med en hel
syndaflod av argument.

»Det ligger i livets natur, att det icke kan vara
annorlunda. Då livet får veta, att det måste upphöra
att vara till, blir det alltid rebelliskt. Det kan icke
hjälpas. Predikaren fann, att livet och allt dess verk
var ingenting annat än fåfänglighet och jagande efter
vind, en ond ting —• men döden, då man upphör att
vara i stånd till att öva fåfänglighet och jaga efter
vind, ansåg han för ännu värre. Genom det ena
kapitlet efter det andra utgjuter han sin bedrövelse över
detta onda, som kommer lika till alla. Så gör även
Omar, och så skulle jag göra och ni också —■ ja, till
och med ni, ty ni reste er i uppror mot döden, då Cooky
slipade sin kniv för er räkning. Ni var rädd för att
dö —• livet, som fanns inom er, som är er förnämsta
beståndsdel, som är för mer än ni, ville icke dö. Ni
har talat om en odödlighetsinstinkt. Jag talar i stället
om livsinstinkt, instinkten att vilja leva, vilken, när
döden nalkas, överväldigar den så kallade
odödlighets-instinkten. Så skedde det med er — det kan ni inte
förneka — därför att ni såg en galning till kock vässa
en kniv. Ni är rädd för honom ännu. Och ni är
rädd för mig. Ni kan inte förneka det. Om jag skulle
gripa er i strupen så här», lians hand fattade om min
strupe, och jag kunde knappt andas —• »och jag sedan
begynte pressa livet ur er — så och så — då skulle
er odödlighetsinstinkt ta till ffykten och er livsinstinkt,

133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free