- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
91

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag kan ingenting göra därvidlag, därför att det är livet
inom mig, som har gjort denna värdesättning.»

Han tycktes nu söka efter ord för att uttrycka sina
tankar, och slutligen fortsatte han:

»Jag känner mig så säreget upplyft — det är som
0111 all förfluten tid ekade genom mig, som om all
makt vore min. Jag ser sanningen, jag kan skilja det
absolut goda från ondt, rätt från orätt. Mina ögon äro
skarpa och fjärrsynta. Jag skulle nästan kunna tro på
Gud! Men» — hans stämma fick ett annat uttryck och
det ljusa skimret försvann från hans ansikte — »vad är
nu det tillstånd, vari jag befinner mig? Denna glädje
över att leva? Denna hänförelse över livet? Denna
’inspiration’, som jag väl kan benämna det? Jo,
det är någonting, som kommer då det inte är något fel
med matsmältningen, då magen är i ordning, aptiten
god och allt går oss väl. Det är någonting som mutar
och besticker, det är blodets champagne, det är
jäsämnets uppbrusning — och det kommer somliga att
tänka storslagna tankar och andra att se Gud, eller
att skapa honom, om de ej kunde se honom. Detta
är alltsammans — livets berusning, jästens pösande
och svällande, ett bubblande av livet, som är
vanvettigt av fröjd över medvetandet att vara till. Bah!
I morgon får jag böta för mitt rus, som den druckne
måste göra. Och jag skall veta, att jag måste dö —•
antagligen på havet — att jag skall upphöra att kräla
omkring själv för att kastas omkring med den övriga
förruttnelsen i havet — att jag skall tjäna till föda,
bli en åtel — att styrkan och rörelseförmågan hos mina
muskler skall upphöra, för att ge styrka och
rörelseförmåga åt fiskarnas fenor, fjäll och tarmar. Bah! Och

9i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free