Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är en riktig skam», hörde jag Johnson mumla
på pinsamt långsam och korrekt engelska. Han stod
invid riggen, på några fots avstånd från mig.
»Pojken är ganska villig. Han skall nog lära att sköta sig,
om han får tillfälle till det. Men detta är ...» han
teg en stund, men det var »mord» han ville tillägga.
»Vill ni vara tyst!» viskade Louis till honom. »Tänk
för Guds skall på er mor —■ och håll käften.»
Men Johnson stod och tittade uppåt och fortfor att
mumla.
»Hör på, kapten», sade jägaren Standish till Ulv
Larsen, »det ä’ min roddare det där, och jag vill inte
bli av med honom.»
»Mycket riktigt, Standish», blev svaret. »Han är er
roddare, när ni får honom i båten, men han är min
man, när jag har honom ombord, och då gör jag vad
tusan jag vill med honom.»
»Men det ä’ väl inget skäl för att...» begynte
Standish ivrigt.
»Det är nog ordat om den saken nu», förklarade
Ulv Larsen. »Jag har sagt er allt som behövs, och
därmed punkt. Karlen hör mig till, och jag kan koka
soppa på honom och äta upp den också, om jag
behagar. »
Det kom en onskefull glimt i jägarens ögon, men
han vände sig hastigt om och gick in i kappen till
mellandäck. Där stannade han och tittade uppåt.
Alle man hade samlats på däck och allas blickar voro
riktade upp till den plats, där ett människoliv
brottades med döden. Den stora hjärtlösheten hos dessa
män, som genom en industriell organisation hade fått
makt över andra människors liv, var förfärande.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
