Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slogo seglen och fallen slaknade och spändes
ömsevis. En man skulle med samma lätthet slungats
ned härifrån som en fluga från en pisksnärt.
Harrison hörde befallningen och förstod vad som
fordrades av honom, men han tvekade. Det var
förmodligen första gången i sitt liv han var så högt till
väders. Johanson tycktes ha smittats av Ulv Larsens
despotism, han brast ut i en hel skur av förbannelser
och skällsord.
»Det kan vara nog nu, Johanson», sade Ulv Larsen
barskt. »Jag skall tala om för er, att det är jag som
sköter svärjandet här på fartyget. Om jag behöver
er hjälp i det fallet, så skall jag säga till!»
»Ja, sir», svarade styrmannen undergivet.
Under tiden hade Harrison begivit sig utåt pikfallet.
Jag stod i kabyssdörren och såg på, och jag kunde se,
att han skälvde i hela kroppen, som om han hade
frossan.
Han flyttade sig mycket långsamt framåt, tum för
tum. Som han nu avtecknade sig mot himlens klara
blå, såg han ut som en ofantlig spindel krälande framåt
i sitt nät.
Vägen från masten ut till nocken bar uppföre en
smula, ty focken var högt pikad, men fallet, som löpte
genom åtskilliga block på gaffeln och masten, gav
honom hållpunkter för händer och fötter. Men det
farliga låg däri, att vinden icke var tillräckligt stark
eller stadig för att hålla seglen fyllda. Då Harrison
kom halvvägs, slingrade Ghost hårdt över åt lovart och
tillbaka igen i fördjupningen mellan två långa
dyningar. Han upphörde att förflytta sig utåt och höll sig
fast. Åttio fot nedanför kunde jag se, huru ångest-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
