- Project Runeberg -  Varghunden /
287

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - V. När vargen sover

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ett av San Franciscos slumkvarter — ett mjukt stoff
i samhällets händer, färdigt att formas till på något

sätt.

Under Jim Halls tredje period i fängelset råkade
han där på en vaktkarl som var nästan lika stort
vilddjur som han. Vaktkarlen behandlade honom
ohederligt; han ljög på honom för sin förman, berövade
honom allt förtroende, förföljde honom på alla sätt.
Skillnaden dem emellan var att vaktkarlen var försedd med
en knippa nycklar och en revolver. Jim Hall hade
endast sina tomma händer och sina tänder. Men en dag
rusade han på sin vaktare och högg sina tänder i hans
strupe, alldeles som ett av junglernas vilda djur.

Efter denna tilldragelse förflyttades Jim Hall till
en cell för oförbätterliga. Där hölls hans instängd i tre
år. Cellen var av järn, såväl golv som väggar och tak.
Han fick aldrig komma ut ur denna cell. Han såg
aldrig himlen, aldrig något solsken. Dagen var för
honom en matt skymning och natten en svart tystnad.
Han var som levande begravd i en kista av järn.
Aldrig såg han ett mänskligt ansikte, aldrig talade
han ett ord med en mänsklig varelse. När hans föda
sköts in till honom, brummade han som ett vildt djur.
Han hatade allting i världen. Under dagar och nätter
vrålade han ut detta hat mot universum. Sedan
kommo veckor och månader, då icke ett ljud gick över hans
läppar och han frätte på sin själ under dov tystnad.
Han var på samma gång människa och vidunder, den
fasansfullaste skräckbild, som någonsin kunnat
framstå för en vettskrämd hjärna.

Och så hade han rymt en natt. Föreståndaren
påstod att det var omöjligt, men icke desto mindre

287

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free