- Project Runeberg -  Varghunden /
189

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - II. En vanvettig gud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vitkäfts ögon följde misstänksamt varenda rörelse.
Han såg Beauty Smith gå sin väg och komma tillbaka
med en grov påk. Därefter lämnade Grå Bävern
ändan av läderremmen i hans hand. Och Beauty
Smith satte sig i gång. Remmen blev stram.
Vitkäft gjorde motstånd. Grå Bävern slog honom för
bägge öronen, för att förmå honom att stiga upp och
följa med. Han lydde, men i detsamma tog han ett
språng för att störta sig över den främmande som ville
släpa honom med sig. Beauty Smith vek icke undan.
Han hade just väntat sig detta. Han svängde hastigt
sin påk och hejdade Vitkäft mitt i språnget genom
ett slag som fällde honom till marken. Grå Bävern
skrattade och nickade gillande. Beauty Smith drog
åter läderremmen stram och Vitkäft kravlade sig,
yr i huvudet, på fötter igen.

Han gjorde intet nytt språng. Detta enda
käpprapp hade varit tillräckligt för att övertyga honom
att den vite guden förstod att hantera sitt vapen,
och Vitkäft var för klok att strida mot det
oundvikliga. Och därför följde han ilsket Beauty Smith i
hälarna med slokande svans och under ett dämpat
morrande. Men Beauty Smith höll försiktigt ögonen
på honom och käppen var ständigt färdig till slag.

När de kommo till fortet, band Beauty Smith honom
säkert utanför och gick sedan in och lade sig. Vitkäft
väntade en timme. Sedan tog han läderremmen
mellan tänderna, och inom tio minuter var han fri.
Han hade icke förspillt någon tid under sitt
befrielsearbete. Intet gnagande i onödan. Läderremmen var
genomskuren tvärsöver, nästan lika rakt som om det
hade skett med kniv. Vitkäft kastade en blick upp

189

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free