- Project Runeberg -  Varghunden /
150

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - V. Ett fördrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intet han hade fått lära sig fara varligt fram gentemot
en överlägsen styrka. Han förtryckte de svaga och
respekterade de starka. Under hela den långa
färden med Grå Bävern for han mycket varligt fram
bland de fullväxta hundarna i andra gudars läger som
de träf fade på.

Månader gingo. Ännu fortsatte Grå Bävern sin
färd. Vitkäfts krafter utvecklades genom det
ständiga gåendet och dragandet, och hans inre utveckling
tycktes vara så gott som fullbordad. Han hade
fullkomlig kännedom om den värld som var hans.
Hans syn på den var bister och materialistisk.
Världen sådan han såg den var grym och brutal — en
värld utan värme, en värld där smekningar och
tillgivenhet, vänlighet och glädje icke funnos till.

Han hyste ingen tillgivenhet för Grå Bävern. Grå
Bävern var visserligen en gud, men han var en grym
och obarmhärtig gud. Vitkäft var nöjd att få
erkänna hans övervälde, men detta välde var
uteslutande grundat på överlägsen intelligens och rå styrka.
Det fanns någonting i Vitkäfts karaktär som
förmådde honom att anse detta herravälde som någonting
önskvärt, i annat fall skulle han icke ha kommit
tillbaka från vildmarken för att betyga Grå Bävern sin
undersåtliga tro och lydnad, så som han hade gjort.
Det fanns förborgade djup i hans natur som ännu icke
hade trätt i dagen. Ett vänligt ord, en smekning av
Grå Bäverns hand kunde ha väckt nya förnimmelser
inom honom; men Grå Bävern smekte aldrig och
talade aldrig vänliga ord. Det var icke hans sätt.
Hans övervälde var vildens, och han regerade som en
vilde — skipade rättvisa med käppen, straffade över-

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free