- Project Runeberg -  Varghunden /
120

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - II. I slaveri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blev en verklig mara för honom. När helst han
vågade sig bort från sin mor, kunde han vara säker på
att få denne slagskämpe i hälama på sig, morrande
och nafsande, begagnande sig av första tillfälle, då
ingen av de tvåbenta fanns i närheten, för att rusa
över honom och framkalla en strid. Eftersom
Lip-Lip ständigt avgick med seger, voro dessa strider ett
utomordentligt nöje för honom. De utgjorde hans
största glädje i livet, liksom de utgjorde Vitkäfts
största plåga.

Men nederlagen kuvade icke Vitkäfts mod.
Visserligen led han alltid den största skadan och blev alltid
besegrad, men han var ändå alltid lika morsk. En
dålig inverkan hade de oupphörliga slagsmålen på
honom. Han blev vresig och illvillig. Hans lynne var
vildt av naturen, men det blev ännu vildare genom
denna oändliga förföljelse. Den glada och barnsligt
lekfulla sidan hos honom fick sällan ta sig uttryck.
Han lekte och rasade aldrig med de andra valparna i
lägret, det tillät icke Lip-Lip. Så snart Vitkäft kom
dem nära, var Lip-Lip genast över honom, bjäbbande
och retsam, och slogs med honom tills han hade drivit
honom därifrån.

Följden därav var att Vitkäft blev berövad en stor
del av de nöjen han kunde ha haft som valp, och det
gjorde honom äldre till sitt lynne än han egentligen
var. Eftersom hans livskraft icke fick ge sig luft i
lek och ras, vändes den mera åt hans inre utveckling.
Han blev slug och listig; han ägnade långa stunder åt
att ligga och fundera ut knep. Eftersom man hindrade
honom från att få sin andel av köttet och fisken under
den allmänna utfodringen, blev han en skicklig tjuv.

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free