- Project Runeberg -  Varghunden /
96

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - V. Äta eller ätas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de mildt förebrående puffama med nosen
utbyttes mot rätt skarpa hugg från hennes käftar. Detta
var också en orsak till att han respekterade sin
mor. Hon tvingade honom till lydnad, och ju äldre
han blev, desto mindre blev hennes tålamod med
honom.

Så blev det återigen hungersnöd, och nu var
vargungen mera medveten om plågan. Varghonan blev
mager under sitt ständiga språng efter föda. Hon
sov sällan i hålan numera, ty hon tillbringade det
mesta av sin tid på jakt efter föda och gjorde det
förgäves. Denna hungersnöd blev icke lång, men det
var svårt medan den räckte. Vargungen hade nu
ingen mjölk att få ur moderns bröst, och själv kunde
han icke skaffa sig en enda tugga kött.

Förut hade han jagat på lek, endast för sitt nöjes
skull, nu gick han på jakt med mördande allvar, men
alltid förgäves. Motgången bidrog emellertid att
påskynda hans utveckling. Han studerade noggrannare
ekorrarnas vanor och utvecklade mera slughet i sina
försök att stjäla sig på sin fiende och ta honom genom
överraskning. Han studerade skogsråttorna och
försökte krafsa fram dem ur deras hålor, och han gjorde
åtskilliga upptäckter angående hackspettarnas
levnadssätt. Det kom en dag, då hökens skugga icke längre
drev honom att söka skydd bland buskarna. Han
hade blivit starkare, klokare och fått mera tillit till
sig själv. För övrigt var han också alldeles vild av
hunger. Han satte sig på en öppen plats, där han
måste synas mycket väl, för att locka ner höken ur
skyn. Ty han visste, att där uppe flög levande föda

— kött, som hans mage trängtade efter så ursinnigt.

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free