- Project Runeberg -  Varghunden /
35

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tum efter tum, ett litet stycke i sänder trängde sig
cirkeln närmare med ett av djuren framskjutande här
och ett annat där, tills hela flocken kom så nära att
det nästan ej var mer än ett enda språng mellan dem
och deras åtrådda byte. Henry tog bränder ur elden
och slungade ut ibland dem. Det åstadkom alltid en
plötslig reträtt under ilskna tjut och förskrämda
brum-manden från dem som blivit träffade och svedda av
de välriktade projektilerna.

Då morgonen kom, var Henry blek, hålögd och
utmattad av brist på sömn. Han lagade sin frukost i
mörkret, och när det blev dager vid niotiden och
vargarna drogo sig tillbaka, satte han i verket en plan
som han hade uppgjort under nattens långa timmar.
Han högg ned ett par unga träd, firade upp dem till
ansenlig höjd mellan ett par trädstammar och
placerade dem där, vilande mot trädens tjocka grenar,
så att de bildade ett slags bår, varefter han med
tillhjälp av hundar och surrtåg hissade kistan dit upp.

”De ha tagit Bill och de kunna också ta mig, men
de ska’ i alla fall aldrig få tag i dig, unge man”, sade
han till den döde i kistan.

Och så fortsatte han sin färd. Släden, som nu hade
blivit så mycket lättare, gled raskt framåt efter de
ivriga hundarna, som mycket väl visste att deras enda
räddning låg i att uppnå Fort Mc Gurry. Vargarna
följde nu åter deras spår, lugnt tassande dels bakom
dem och dels i kolonner på vardera sidan, med de röda
tungorna hängande ute ur munnen och revbenen
synbart höjande och sänkande sig under skinnet vid varje
rörelse. Djuren voro ytterligt utmagrade —
ingenting annat än skinnpåsar dragna över benstommar

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free