Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av plötslig förskräckelse trängde de sig över till
männens sida om elden och smögo krypande och skälvande
intill deras ben. Under paniken hade en av hundarna
blivit omkullkastad tätt invid elden, och han tjöt
högt av smärta och förskräckelse, medan lukten från
hans svedda päls spred sig i luften. Denna
uppståndelse förmådde de glimmande ögonen att oroligt ömsa
platser under några sekunder, de tycktes till och med
dra sig något tillbaka. Men så snart hundarna hade
lugnat sig, lyste ögonen åter lika orubbligt som förut.
”Det är en fördömd olycka att vara utan
ammunition, Henry.”
Bill hade rökt sin pipa till slut och höll på att hjälpa
kamraten med att breda ut fäll och filtar på granriset,
som han hade lagt över snön innan de satte sig att
äta. Henry svarade med en grymtning och började
snöra upp sina mockasiner.
”Hur många patroner har du kvar, Bill?” frågade
han.
”Tre!” svarade Bill. ”Jag önskar att det vore tre
hundra i stället. Då skulle jag ge dem på tafsen, de
förbannade odjuren!”
Han skakade häftigt sin knutna hand mot de
glimmande ögonen och ställde sedan försiktigt upp sina
mockasiner framför elden.
”Jag önskar också att kölden ville ge med sig”,
fortfor han. ”Vi ha haft femtio grader nu i fjorton
dagar. Och jag önskar att jag aldrig hade givit mig ut
på den här färden, vet du, Henry. Jag tycker inte alls
att den ser lovande ut. Och jag känner mig inte
riktigt bra till mods. Och medan jag nu är i farten att
önska, så önskar jag också att hela färden vore över, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
